- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
587

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten mellan Kooung Magous och hans soo Erik. De
nåstförut-gåeode iren hade (åta bndskap gått mellan Konungarne Valdemar
ocb Magous, åfven flera sammanträden egl rno) mellan Sveuska
och Danska fullmåklige, och åndlligeo Konungarne Sjelfva haft
möten med hvaraodra i Helsiogborg och i Varberg. Mao vel
emellertid icke, hvad som utgjort föremålet för dessa såndebudskap
och sammantrådeo, emedan inga urknoder derom kommit till
våra tider, och de gamla krönikornas korta, torfiiga anteckningar
icke meddela oss de ringaste upplysningar deiöfver. Så mycket
mer äter hafva sednare tiders krönikskrifvare gissat och trott, att
dessa underhandlingar och möteo åsyftat Skåne och varit föraoledda
af några utaf Valdemar framkastade anspråk, utgående på
återvinnandet af de fråntrådda landskapen. Meo icke blott saknar man
alla bevis derför, det har icke heller den ringaste sanuolikhw för
sig. Tiden dertill var för Valdemar ännu icke kommen, eller i
dåvarande omslåndigheter för honom ånnu lagligt, att ifrågasätta
någon återvinnelse af de aftrådda landskapen; han fastmer ånnu
år 1353 ej blott föroyade sina förra högtidliga afsägelser af Skåoe,
meo äfven dödade de åldre förskrifningar, på grund af hvilka
Konung Magnus förbundit sig, atl mot återgäldande af den utaf honom
ut betalta lösen åter aftråda Skåne med de Öfriga derintill liggande
landskapen. Man vet, att Konung Valdemar denna tid stod i
mångfaldiga underhandlingar med de Tyska Furslarne, och åfven Magous
liade dervid upptrådt som medlare; Valdemar hade försålt Estland
(466), och Magous åren derefter företagit färder (ill Estland och
Lifland; många Danska herrar och kloster hade gods i Skåne,
likaså Svenska herrar och kloster i Danmark, och i eo sednare
urkund förekommer det bestämmande, alt de bästa mån i Skåne
skulle utnämnas (ill ny(t uppskattande af Kooung Christofers gods,
hvilka sades hafva blifvit obilligt värderade. Under sådana
förhållanden kunde anledningar nog gifvas till hvarjehaoda
öfverlågg-ningar och öfverenskommelser, och det har ålmins(one stor
sannolikhet, att deraf varit föranledda dessa årens underhandlingar
och sammanträden. Det visar sig åfven af allt, att mellan
Valdemar och Magnus varit rådande etl godt förhållande. Konuog Erik
kom till Skåne, och en af hans första handlingar var, ait han
låt gripa och fängsla eo från Valdemar till Konung Magnus
af-sånd budbärare. För Skåningarne bekräftade han alla deras dem
gifna fri- och rättigheter. Han vann de Mecklenburgska
Hertigarne på sin sida och förlänade dem på 12 år med Falsterbo ocb
Skanör jemte södra Halland samt tvenne härad i Skåne, atl de
skalle bistå honom mot hans fader Konung Magnus. Han
belägrade och intog Varberg och fördref Bengt Algotsson. Om Konong
Magnus förekommer blott det, att han gjorde en ledungsfård
(krigsfärd) till Göta-elf. Mer veta vi icke om krigets förlopp
mellan fader och son. Endast det säges, att stor skada skedde på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free