Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dinaviska rikena förenade ander den milde och Adle Kooung Håkan.
Men Håkans sonliga kårlek och tillgifvenhet för sin fader misshagade
de Svenska herrarne. Magnus skulle derigenom hafva blifvit den i
verkligheten styrande, och delta fruktade man icke mindre än
för-bindeUen med Danmark, hvarigenom Konungarne blifvit alltför
makliga. Fäderneslandets väl trädde i skuggan för de storas maktbegär
ocli lidelser. De ville hafva en Konung, mer beroende af dem, och
de ulsågo derlill Albrekt af Mecklenburg, Konung Mngni systerson.
Honom erbödo de riket. Han, villig, rustade sig till mottagande
af Sveriges krona och lade sent på hösten ut från Travemdnde
med en ansenlig flotta, kom först till Goitland* blef der på de
medföljande Svenska herrarnes föreställningar af borgare och
bönder erkänd som rikels blifvande Konung, fortsatte derifrån ferden
till Siockholin [hvar Nils Kjellson (JVast) var
befallningshaf-vande på slottet] och mötte för sitt mottagande derstädes intet
motstånd. D*rpå hölls der en herredag, och då, Andt*r«mässoda«
gen den 30 November, blef Albrekt vald lill rikets Konung. För
ban« allmänna hyllande utsattes ett riksmöte till påföljande året
13H4 i Februari månad, alt hållas på Mora Ang vid Up«ala, hvar
i ftfvervaro af de Mecklenburgska Hertigarne samt andra Tyskå
Furstar och herrar jemte en talrik skara af Svenska riddare och
väpnare, klerker ocli allmoge Albrekt då erkändes, hyllades och
utropades till Sveriges rikes Konung. Han, efter gammal sed
uppsatt på Morasten *), svor konungaeden och fördes derefter till
domkyrkan, hvar lofsånger till Gud uppstämdes och mässa hölls.
476. Riket hade nu tre Konungar, och dermed branden
utkastad lill inbördes krig och långa inbördes strider. Till det
beramade riksmötet i Upsala hade Konung Magnus blifvit instämd
att svara till de klagomål, man hade mot honom. En Konung
således skulle underkastas deras dom, hvilka till honom buro ett
haifulli, fiendtligt sinne, stämplat till undergräfvande af hans thron
och Sjelfva förr icke voro säkra, än de störtat honom. Magnus kom
icke. Men saken blef icke dess mindre mot honom företagen.
Han anklagades: ”att i fem år hafva varit salt i kyrkans bann,
”men på kätterskt vis föraktat bannet och kyrkans myndighet;
”alt nppsåiligen hafva låtit de riket tillhörande landskap
(nemligen Gottland och Öland) sköflas och härjas af rikets argaste A-
de till Danmark lade for dem många svårigheter i vågen för ftt*
komsten till Danmarks krona.
*) Denaa har varit en stor, rnnd sten med nnderstöd, sl att
densamma varit något npphöjd från marken. För hvarje ny Konnng ladeS
en ny sten, med in*krift till minne af nlr valet skett, på aller
bredvid den garola Morasten. Nu mer finnas endast några smirre
stenar qvar, men hvarå inskrifterna till största delen åro utplånade.
Den gamla Morasten är längetedao försvunnen; den var redao
Gustaf l;s tid borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
