Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ret i Gråbrödernas kyrka pl Riddarholmen. Med sådana seder
hos de store blef hvarje otillbörlighet desto oskyggare och
skamlösare föröfvad. Biskop Nils II i Linköping gifver om tillståndet
i landet i ett bref af är 1387 den uuderråttelse, att ingen
våg§-de alt lemna siit hus, emedan den, som ville företaga någon fård,
ieke var såker all helbregda komma tillbaka till sitt hem, i det
lian städse lopp fara, alt aolingen blifva tillfångatagen, eller ock
förlora sina saker och dragare. Tyskar hiiströmade i mängd. De
mottogos och gynnades af Albrekt, som vid det allmänna
missnöjet i landet salte mer förtroende lill sina landsmän ån till sina
Svenska undersåter. Det var af Tyskar, han förnämligast var
omgifven. ”Roffoglar,” heter det, i en gammal krönika, ”intogo
”bergens spetsar, ty i många år tyranniserades landet af Tyskarne”
(”Ates rapaces preoccupaveront eacuroina montium; nam
Theit-”tonici lyranuizerunt in lerra mullis aunis”). Minnet af denna
tid har fortlefvat i de gamla Svenska rimmen, som kallas En
lustig iijkneise om Sverige och Konung Albreckt,
ursprungligen troligt eo folkvisa, diktad strax efter Albrekts fall, och
hvaraf såsom en liflig målning af Tyskarnes öfver modiga framfart ocli
deraf födda hatet lill det Tyska våldet vi meddela följande rader
roed iakttagande af vårt nu brukliga stafningssått:
En kom ej så arm af Tyskeland,
Hade kan ett svärd i sin kand,
Kunde kan dansa, springa, koppa,
Han skulle ju kafva skällo ock förgylta klocka,
Dertill hundra löduga mark;
Ty att kan var kommen af slägl så stark,
Ändå att kan kade fader till skinnnre eller smed.
Fick kan en kogerbössa och pilar uti,
Då skulle ju bonden till skogen fly.
Spannadt bälte oek krusadt kår,
Rostadt svärd ock stålkandske vid hans, lår,
Rider i gård och går i stuga,
Vill han fattiga bonden truga:
Hustru, kvar är din unga köna,
Tken skall du ej längre för mig löna (göm»),
Ligger kon sig i bänk eller pall,
Bär kenne fram och äggen all,
Hon sitter ej så högt å rang (stång),
Jag slår henne neder med min spetsstang.
Hafver du ej mer än ena gås9
Tken skola vi i afton kafva till krås.
Han beder upptända femton ljus,
Han dricker och skrålar i fullan dus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
