Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fö*a svarande mot def mil, hvartill hon syftade. Hela karakteren
deraf, med förbehållen för hvarje rikes lag och rått el’er hela
inre sjelfständighet samt hvad annat såsom stridande deremot ar
med tystnad förbigånget, kan gifva en vink derom, att Margareta
haft för afsigt en mer sammangjuten statsenhet och en mindre
bunden, i styrelsegrdndsalser och handlingar friare koonngamakt,
än hvartill hon fann benSgenhet bos rikenas herrar och män.
Man ser efter denna tid intet bemödande af henne, att vidare
fullända, hvad hon grundlagt, vare sig att hon efter sitt sätt, att
i allt gå tillväga varliga och icke brådstörtande, trodde sig böra för
en tid öfverlemna föreningen åt sin egen utveckling och låta
folken småningom mer närma sig hvarandra, eller hon ville afvakta
något kommande gynnsamt tillfälle att lägga fastare vilkor till
grund för statsförbundet. Man vill veta, att hon för sin
efterträdare uppställ den regel: ”Sverige skall eder föda, Norrige kläda
”eder, men Danmark försvara eder.” Man äfven låter henne vid
något tillfälle hafva sagt till Sveriges herrar: ”Vården J mina
”bref, jag skall nog förvara edra slott.” Så ovissa, och troligen
diktade, dessa yttranden äro, de må anses hafva ntgått från
Margareta eller från hvilken annan, sa betecknande äro de för hela
fortgången af Kalmar-unionens historia. Margareta har sin
storhet deraf, att hafva fattat och fasthållit tanken på Skandinaviska
folkens förening, en tanke i sig sjelf stor och skön; men om
full-följden deraf lyckats henne och hennes efterträdare, skulle
Sveriges frihet, såsom skedde med Norriges, varit förlorad, och
mycket stort och godt aldrig uppstått, som här framgått af stormarne
och frihetens långa kamp.
496. Ännu hade Albrekt icke afsagt sig Svenska kronan.
Och man finner icke i det mellan honom och Margareta år 1305
slutna fördraget, att en sådan afeäzelse blifvit honom affordrad.
Det bestämdes i detta fördrag, att Konung Albrekt, hans son Erik
och Hertig Johan af Mecklenburg skulle behålla Visby jemte hvad
af det öfriga Gottland de innehade S:t Görans dag den 23 April,
och Drottningen likaledes den del af ön, hvaraf hon samma dag
vore i besittning. Huru Danmark kommit att beherrska någon
viss del af Gottland, om fortfarande från tiden af Konnng
Valdemars beryktade tåg (474) eller derefter nnder oroligheterna i
Albrekls tid, veta vi icke med någon visshet att afgöra.
Lftegif-ven jemte sin fader ur fängelset, skyndade Albrekts son Hertig
Erik redan året derpå öfver lill Gottland och uppförde vid
Kliote-hamn, på vestliga kusten af ön, söder om Visby, ett slott,
som fick namn af Landskrona, äfven kalladt Kronvall.
Men på detta sitt nybygda slott dog han bort från sina krigiska
förehafvanden redan det följande året 1307. Då stälde sig Hertig
Johan af Mecklenburg i spetsen för de Gottländska sakerna. Och
till honom slöt sig en Svensk länsherre af namn Sven Sture,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
