Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dem, hvilka, lyckligare än de, uppstigit till statens styresmän
ocb bygde sin makt på unionens upplösning, uppoffrade för detta
hat fäderneslandets väl och kämpade för unionens bestånd. Många,
blott styrda af ögonblickets intryck, följde ån den ena, än den
andra sidans fana, stridde den ena liden för, den andra mot
unionen. Hos menigheten öfverhufvud uppenbarar sig ett afgjordf
hat mot det Danska väldet. Kyrkans fäder åter ville se
föreningen mellan rikena beståndande och stadgad, emedan de, åtminstone
de ädlare af dem, deri sågo enda vilkoret för ett framtida fridsamt
tillstånd; de hade åfven det mesta alt hoppas af de Danska
Konungarne, hvilka, helst de sällan någon kortare tid härstädes uppehöllo
sig, men i Danmark hade sitt hnfvudsåte, framför allt sökte vinna
de andliga fäderna, för att genom dem mot den gensträfviga
allmogen och de verldsliga herrarnes ärelystnad bilda en rootvigl, så
myckel starkare, som kyrkan beherrskade folkets samveten.
Riksrådet lärde under denna lid allt mer alt känna sin betydenhet;
det begagnade sig af omständigheterna att förvandla
konungamakten lill en skugga, och göra sig allrådande i landet. Hela den
följande tiden af Kalmar-unionen framter, med få afbrott, den
största förvirring genom en oupphörligt fortgående strid mellan
inbördes mot hvarandra kämpande partier, af hvilka del ena
merendels understödde de Danska Konungarne och af dem understöddes
tillbaka. Vi sammanfatta här i korthet hufvuddragen af denna tid.
520. Genom Engelbrekls död blef Carl Knutsson ensam
rikshöfvidsraan. Han lät strax öfver hela riket utgå bref, att
ingen skulle förfölja och oroa Måns Bengtsson eller i någon måtto
förekasla honom mordet på Engelbrekt. Genom det obetänksamma
skydd, han sålunda lemnade banemannen, gaf han på ett ovisligl
och alltför uppenbart sått tillkänna, hnru gerna han såg den
mannen undanröjd, som med honom delat makten. Carl hade
genom ett mäktigt parti bland de stora kommit lill den värdighet,
lian beklädde, och han sökte genom samma medel bibehålla den.
Denna tid var familjen Natt och Dag en af de mäktigaste slägter
i landet. Måns Bengtssons fader Bengt Stensson jemte tvenne
dennes bröder, Bo och Nils Stenssöner, den sistnämnde Carl
Knntssoos svåger, suto alla i rådet. Derföre sökte han på allt
»Alt förbinda sig denna mäktiga slägt. Måns Bengtsson blef
riksråd, sedan lagman i Nerike *). Sjelf var Carl Knutsson af stor
börd: hans förfåder, så långt tillbaka i tiden häfden förmår följa
dem, hade alla sutit i rikets råd**); hans moder Margareta
var en dotter af den storåttade och af häfden högt uppburna
*) Han gjorde elt testamente lill Juleta kloster, att försona sitt broll.
’*) Grefve Carl Bonde, som blef kangligt r8d Är 1695, fick tillstånd
af Carl XI, att sfltla N:o XIX uti sitt grefliga vapen pS rådshatten,
till tecken att Nitton af hant ätt liaft läte i Svenska
Konungarnes råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
