Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”ock Sjelfva infinna sig i Helsingborg och blifva Konungens af
”Danmark fångar/’ Hos Svenska kyrkans fäder rådde en afgjord
benägenhet för unionen. Af dem och af Danska rikets
fullmåk-tige öfvertalndes lått de närvarande verldsliga herrarne af Sveuska
rådet, atl Norriges aflrådande till Danmark vore enda vilkoret för
fredens bibehållande och föreningsbandets fastare sammanknytande
mellan rikena, hvarigenom för framtiden skulle grundläggas en
varaktig fred, endrågl och sämja mellan dem. Men med dessa,
skenbart eller verkligt välmenande afsigler sammanparade sig ännu
andra mindre ädla. Sveriges store hade, tvnngne af
omståudig-heternas makt, val beqvåmal sig till eller låtit ske, att deras förre
Riksföreståndare korades till landets Konung; men det var låogt
ifrån dem, alt vilja se bans makt befåslad af en dubbel krona.
På egen hand, af egen makl och myndighet förnyades af de
Svenska fullmäktige unionen och bestämdes Sveriges framlida
styrelse- och statsförhållande i förbundet med de öfriga rikena, ulan
alla förbehåll af Konnngens samtycke och stadfästelse, han
fastmer med tillhjelp af Danmark skulle tvingas atl underkasta sig de
af herrarne slutna fördragen. Man lade derjemle grundstenen till
det oinskränklaste fåvålde, då en af folkets vigtigaste rättigheter,
hela anordningen om rikels styrelse nedlades i tolf Rådsherrars
händer. Herrarne* ställning till Konungen, hvarthän de slräfvade
och hvad de ville, framträder ännu synbarare i eo annan
samtidigt med de förra besluten träffad öfverenskommelse. Konung
Eriks slyrelsegrundsalser hade gifvit Rådet anledning och i visst
afseende gjort nödvftndigl, att föreskrifva honom och hans
efterträdare Christofer vissa vilkor, som innefattades i den
konungaförsäkran, den sistnämnde måste afgifva, och hvarigenom styrelsen till
väsendlligasle delen kom i rådets händer. Carl åter, såsom infödd
Svensk man och vald af Sveriges ständer, hade icke afgifvit annan
försäkran, ån som konungabalken i Sveriges lag föreslafvar, efter
hvilken han egde makl ”alt lån gifva, slyra och råda borgora och
”landom;” han kunde efler eget godtfionande välja råds-,
slotts-oc.h låosherrar, utan att vara bunden af sina rådsherrars vilja.
Dessa kunde således icke längre göra anspråk på en rältighet,
hvaraf de under de nästföregående konungarne hade satt sig i
besittning, och sågo ogerna en Konung, som sjelf ville styra sitt
rike. Till den ändan fogades nu till de öfriga vid
Halmsladsmö-tet gjorda öfverenskommelserna elt iredje, hemligt beslut, ”att
”Carl skulle tvingas afstå sin konungsliga rättighet, atl län och
”slott förläna utan rådets samtycke, och ingen skulle kunna mista
”sin förlåning, ulan att han af rådet dömdes förlust ig deraf.”
Tillsättningen af höfvidsmän till slottens vårdande och ordningens
bevakande i orterna, en af konungamaktens väsendlligasle
rättigheter, skulle således komma att mer bero af rådet ån af Konungen.
Hvarlbån detta fört i dåvarande tidsförhållanden, oår från sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
