- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
732

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tnana godt för dem, att allt blefve dem tillgiftet. Erik Carlsson
tégi Stockholmska skåreo med eo flotta och båmmade tillförseln
af salt, mjöl och andra lifsförnödeoheter. Sten Store, som
ön-skade att försona partieroa med hvarandra ocb lill vågabringa
enighet mellan dem, oppmaoade alla de fråo riket oqdaorymda
Svensk* herrar, Erik Carlsson, Thure Bjelke, Ivar Greo, Trotte
Carlsson och aodra, att hit återvända och gemeosamt med rikets
herrar och mån vålja ett öfverhofvud för riket. De laodstego,*
drogo inåt Pjerdhaodralaod, underhandlade med allmogen om
Kooung Christians hyllaode, kallade bönderna fråo Norrland,
öp-land, Södermanland och Nerike lill ett möte i Enköping, och
skrefvo derifrån till Stockholms borgerskap, att mao borde kora
en sådan herre, som rådde öfver alla tré rikeoa efter gamla
förbandet, som gjordt var rikeoa emellan. De förkastade Carl
Rnotssons sista förordnande såsom olagligt, emedao Carl, då ban
en gång afsagt sig krooan, icke sjelf egde råltigliet att riket
styra, ånnq miodre att dertill uloårona någoo annan. Men
allmogen i allmånhet hatade oniooeo, Dalkarlarne och Stockholms
borgerskap förklarade sig beståmdt för Sten Stare och genom
bref uppmuntrade hvaraodra alt stå fasta vid honom. Man grep
&ter till vapen. Erik Carlssoo stålde sig i spetsen för Christians
anhångare. Sten Store slog hooom i trenne blodiga tråffniogar
efter hvarandra, språngde derigenom ånna en gåog det Danska
anhanget, belågrade Kalmar och Stegeborg och gaf riket för en
tid åter logn. Då trådde rikets herrar och råd, köpstadsmån och
fnenige allmoge tillsammao lill ett möte i Arboga, för att draga
till endrågt om rikeis blifvaode herre och styresman, emedan
bland bönderna var elt tal, att de icke långre ville lida sådan
Ivedrågt, som nu i landet vore. Tftnkesåtleo voro delade. Blaod
rikets råd och andra rikets mån voro många, som ville se
Christian återinsatt i konuogadömet och derigenom förbundet mellan
rifcena opplifvadt och sladfåstadt. Andra åter och serdeles
allmogen ville icke veta af någon fremmande Konaog, meo hafva
Sten Stare till Rikshöfvidsman. Och han blef Valborgsdageo
<len 1 Maj 1471 vald och utropad till Riksföreslåodare. Eo
krönika beråttar, att bönderoa blifvit nndfågnade med en låst Tyskt
öl, ”derföre gåfvo de rösteroa, såsom han begårde, som ölet gaf.”
flora dermed åo må hafva förhållit sig, förtjenar denna berättelse
’Visserligen icke det afseende, man fåsiat dervid. Hätskheten mot
unionen och det Danska våldet var hos folket i allmånhet för
mycket öfverrådande, att för ölets skull allmogeo och serdeles
Dalkarlarne sknlle hafva gifvit sin röst åt Slen Slure, deras af dem
väl kända och af dem hyllade höfvidsman, framför att taga till
Konnng den Danske Christian, den bottenlösa taskan, mot hvilken
de lå ofta kämpat och burit vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free