Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tfi ginger bestormade Svenskarne höjden, och tvä gänger miste
de vika tillbaka; de hade vid det andra anfallet redao svängt opp
det Svenska riksbaneret på höjden, och dock måste de åter rygga.
Nils Sture hade vid framtaget genom skogen mött så många
binder af kärr och den oländiga marken, att han ånnu icke hunnit
framkomma. Hela Danska styrkan föll på Sten Stnre. Men i hast
utrustades en mängd små båtar af Stockholms borgerskap; en del
sändes att afsåga några bjelkar af Danskarnas kafvelbro, som var
lemnad obevakad; andra öfverförde folk, och Knut Posse med
tvåtusen man bestormade, intog och antände Danskarnes
skärmbyggnad och började med sina byssor spela på den fiendtliga
hi-ren. Lågan slog upp till skyn, denna anblick uppmuntrade
Svenskarne, och vid foten af berget uppstälde Sten Sture å nyo
sitt folk, tågade ännn en gång uppåt höjden och gjorde ett
häftigt anfall; sjelf högg han in, der trängseln var störst,
och framför hans häst lopp en fattig bonde, kallad Björn
Starker, som med sitt stora slagsvärd, hvilket han förde med
båda händer, röjde väg, glupande som en gam; men ännu eo
gång måste Svenskarne draga sig tillbaka. I tre runda timmar
hade striden redan slålt med all förbittring och häfti*ghet; trenne
förtviflade anfall hade blifvit gjorda, alla afslagna. Då beslöt Sten
Sture angripa den hop, som stod vid Clara kloster, för att
nedlocka Danskarne från den ointagliga höjden. Han uppmuntrade
sitt folk, anföll, och Danskarne ryckte i hast upp från höjden och
rusade ned att undsätta de anfallna. Nu hade Svenskarne sin
fiende på fältet. I det samma framkom Nils Sture ur skogen
med sina Dalkarlar, och åter uppstod en blodig, härjande strid.
Då stupade kärnan af Danska håren, de flesta af de Oplåndska
bönder, som för Christian gripit till vapen, lågo slagna, Trötte
Carlsson och Stefan Bengtsson föllo i striden mot fäderneslandet,
femhundra Danska ädlingar lågo i sitt blod omkring Dannebfogeo;
den heliga fanan, Danska riksbaneret föll i Svenskarnes händer.
Striden var för Danskarne förlorad; de flydde tillbaka öfver
berget: somliga kastade sig i båtar, andra störtade i täta hopar
öfver bron, denna brast, och oiohundra Danskar drunknade,
niohundrade blefvo tillfångatagna, bland dem Thure Thureson, Nils
Cbristersson Vasa, Sjelfva Danska Riksmarsken med flera af
Danska rikets förnämsta män; ännu större var antalet af dem, som
föllo för segrarens svärd, valplatsen rundt omkring var betäckt
med lik, och Konungen sjelf, illa sårad i mannen, kom med
mycken möda undan till skeppen med qvarlefvorna af sin här.
Svenskarne fröjdade sig och lofvade Gud. Natten och morgonen
bade de tillbragt i krigisk hänförelse, dagen i ädel strid för
fäderneslandet, aftonen bade krönt deras mod med den herrligaste
seger; fallna voro många af deras bröder, alla utan känsla för
dödena skräck, ar stridens gny bädanryckta till den ort, der Gnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
