Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingingo, ”att fall göra ocli faslhålla Kélmar-recess såsom det
”enda medel, att betrygga riket mot fremmande Farstårs stråfvan
”efter Sveriges krona samt skydda det mot de omilda Ryssar och
”anfall af andra fiender; de lofvade och svuro hvarandra inbördes
”i den Heliga Trefaldighetens namn elt tryggt, troget och fast
brödraskap, så att ingen sknlle hafva makt dem i någon måtto skilja
”och frånsöndra, men alla hvarandra vara behjHpliga i sin rätt;
”denna förbindelse skulle icke vara Sien Sinre i någon måtto lill
”skada eller förfång, om han vill blifva tillsamman med dem
”och veta deras och rikets bästa; men Gud förbjude, sågade,
”att han vill gifva sig från oss och icke följa vårt råd
”efter.” Tvenne fremmande Furstar, Romerska Kejsaren Fredrik
fll:s son, Erkehertig Maximilian af Österrike, och Konung Johans
broder Hertig Fredrik af Holsiein sökte Svenska kronan och hade
i detta Ärende sina sändebud hit med skänker till
Riksföreståndaren. Det fanns således icke mindre än trenne medsökande till
Svenska riksspiran. Sten Slure tillsporde Jakob Ulfsson, rikets
Erkebiskop, hvilken han månde vilja hafva till Konung.
Erkebiskopen svarade: ”Käre Herr Sten, den som Konung varder öfver
”Sverige, han varder icke min domare eller min rättare, och icke
”heller öfver dessa andra vördiga fader och herrar, som Biskopar
”äro, utan han varder eder herrars af verldsliga slåndet domare,
”derföre tillbör eder, som först måste vånda kindbenet till, om
”någon fejd påkommer, alt gifva första rösten dertill. Den som
”eder är god för Konung, han skall mig vara god för Konnng.”
Erkebiskopen erinrade Riksföreståndaren, att sj*»1f han satt sitt
insegel nnder Kalmar-recess, och var sjelf åfven vid mötet
närvarande. ”Det är sant,” svarade Sten Sture, ”men den recessen
”gjordes utan min vilja, ty jag fick icke råda för dem, som på
”den herredagen voro, och nödder satte jag mitt insegel
”derunder. Men mitt insegel vill jag göra fullt som en
dande-”man. Jag hafver roed Guds hjelp inlill denna dag fört i min
”sköld tre sjöblad årliga som en rått christen riddare, och hafver
”fånkt så äfven föra dem till döda dager.” I sina bref till Sten
Sture ogillade Erkebiskopen åtskilliga hans åtgärder och
förhållanden, besvårade sig öfver hans egenrådighet och alt han icke
åtlydde rikets råd. Det språk, som fördes af Erkebiskopen,
misshagade Sten 8ture. ”Mänga finnas,” svarade Erkebiskopen, ”som
”tala och skrifva eder till, det J gerna hören, och så, att det
”intet allvarligt medföljer. Känne Gud, att vi aldrig anoat hafva
”skrifvit eller rådt Eder, än det vi vilja råda vår vån och kötsliga
”broder (ill. J vete ock sjelf, om J velen rått tånka, att J
al-”drig fuonit oss med något löst tal eller halfva ord, ntan roed
”Guds hjelp roed allvar och stadighet, som en Troman bör att
”göra.” Sten Stare åter besvårade sig öfver rådet. Han hade på ett
herremöte i Telge år 1491, såsom någon gång äfven förat, -begirt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
