Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade sig för Elfsborg. Ridet Ifil Öfver hela rikét utgå bref, bvari
de på Riksföreståndareo kastade bela skalden till den varande
tvedrägten i riket ocb högligen beklagade, atl han fört riket i
fejd både med utländska och inländska. Sten Store deremot låt
herrarne af Rådet förstå, alt deras underhandlingar med Danska
Konungen icke voro honom obekanta; förebrår dem, atl de, söm
skulle vara hans rådgifvare, tagit sig sadant före, som mer komme
till rikets skada &n nytta; låter dem veta, att ban vill resa Dalarne
oeh Sveriges menige allmoge att afvärja rikets förderf, och skulle
Erkebiskopen jemt£ de af rikels herrar samt hvarje annan god
man, som personligen eller med silt folk ville vara booom följalc*»
tig i rikets tjenst, kärligen af honom anammas, men hvilken det
icke ville, ulan sitter stilla, sitter och ser på rikels förderf,
honom komme hao att hålla sa kär som rikels fiende. Inga mölen
eller samtal mellan Riksföreståndaren och Rådet till rådslående om
del nfirvarande tillståndet i riket kunde, Oaktadt allt Erkebiskopens
bemödande derom, åstadkommas, emedan misstroendet på ömse
sidor var alltför stort; Sten Sture Mven trodde intet bestånd följa
deraf, såsom af mötet i Stockholm alltför väl vore bevisadt; det
vore dessutom nu för sent, och allt gånget för långt.
Erkebiskopen bad Riksföreståndaren icke så mycket hålla sig till bönderna,
erinrande honom det gamla ordspråket: ”om bönderna skola
förlika herrar nes tråta, då göra de dem lika såta och sälta dem
”alla vid findan;” han skulle handla vänligen med rikels råd,
mer tryggande sig till de vördiga fäder och goda män, som hade
förfareobet i sådaoa ärender, mer att vedervåga och mera förnuft
och vilja att betänka rikets bästa. ”Förnuft^” svarade Sten Slure,
”hade en del af de goda herrarne nog, att sätta sig opp mot sin
”rätta herre och höfvidsman; roen när haltena skola oppbindas,
”då hålla de under högen och hafva icke förnuft alt öfverväga det
”förderf, ther kan efterfölja;” det komme nu, mente han, atl
rönas, huru Erkebiskopen ock de herrar, som gifvit tillfälle
till sådana anfall, som nu ske inpå riket, äfven ville desamma
stilla; det förundrade honom, alt de icke skrifvil honom lill om
Konung Johans förehafvande och uppmanat honom såsom rikets
höfvidsman, att från denna sidan afvärja rikets skacfc och förderf;
men derpå hade herrarne icke gifvit någon akt, utan suto stilla
och sågo derpå, och ville gerna hafva haft honom med allt folket
.qvarblifvande i Finland, der faran dock var vida mindre, och intet
derstädes nu vore alt frukta. Förbittringen på ömse sidor tillväxte.
Rådet fråndömde Sten Sture och hans vänner alla deras
förlänin-gar, hvilka jemle Upsala siad tillsades Erkebiskopen. Sten Sture
åter betraktade och behandlade na Erkebiskopen, i hvilken såsom
den förnämste i rådet han såg ledaren af dess handlingar, jemte
hans alla medhållare och anhängare såsom fiender lill sig och
riket. Han afbrfinde biskopsgården i Upsala, plundrade Erkebi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
