Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fennat afseende tonnit sig bedragen i sina förhoppningar,
Kontm-geos både förra motståndare och förra anhåogare, trådde i
Vadstena tillsamman och den 1 Abgusti uppsade honom all tro och
lydnad, emedan beseglade bref, konuugaord och hatodfåstningar
icke blifvit hållna. Den 10 Augusti kom uppsågelsebrefvet
Konungen tillhanda. Han skyndade då genast tillbaka till
Danmark och anförtrodde Stockholms slott till sin gemål. Sturarne,
åter försonade och med hvarandra fast förbundna som
fäderneslandets vänner, tågade till Örebro, intogo del, kommo derefter i
besittoing af Stockholms stad och belägrade slottet. Sten Sture
blef å nyo vald till Riksföreståddare vid Msrtini tid (den 11
November) 1501, och resningen spridde sig till hela riket. Johaos
Drottning nödgades efter åtta månaders belägring dagliöga i Maj
månad 1502, och Irenoe dagar derefter anlände Konungen med
en flotta till| slottets undsättning, men vände strax åter tillbaka
till Danmark, när han fann hjelpen komma för sent.
Erkebiskopen belägrades på Ståket och blef tvungen uppsäga den mot
Konungen besvurna troheten. Sveriges föredötae följdes af
Norrmännen. Men till Norrige skickade Johan sin 20-årige son Christian,
som vid Opslo öfver vann de upproriska, och sedan han i de
Norska ådlingarnes blod qvftft alla opproriska rörelser, från Norrige
bröt in i Vestergötland, plundrade Lödöse, belägrade Elfsborg och
Öresten, afslog all annan dagtingan utom slottens uppgift på nåd
och onåd, intog, uppbrände, förstörde dem och framfor med
mycken grymhet. Sten Sture sände den läppre Åke Johansson
(Natt oeh Dag) mot den vilda flenden* Åke, gynnad af en
tjock dimma, öfverraskade det Danska lägret vid Elfsborg, men
ansåg det oridderligt att anfalla en oheredd fieode och befalte
trumpetaren blåsa; denne vilie det icke; men Åke hotade honom
med pilen på lifvet och sade det vara mot krigisk åra att ej
årligen slåss, utån öfverraska en konungason med så många käcka
krigsmän; trumpetaren blåste, Danskarne underrättades om
fiendens ankomst, och Svenskarne blefvo sltgna, ty de gjorde
anfallet blott med en tnipp rytteri utan alt afbida fotfolket; men
sedan detta kommit Ake till förstärkning, ansatte han Christian vid
det ena passet efter det andra med det eftertryck, att denne i
oordning måste draga sig tillbaka inom Danska gränsen. Ulom
Kalmar och Borgholm var hela riket med alla dess slott och
fästen ryckt nr Johans händer, då Slen Sture mot slutet af år 150S
ledsagade Konungens gemål, som efter o ppgif vandel af Stockholms
slott halftannat år hade uppehållit sig i Vadstena, till Danska
gränsen. Hon medförde det betytr, gifvit henne af Svenska Rådet,
att hon hjeltemodigt försvarat Stockholms slott samt för öfrigt
uppfört sig ärbart och skickligt. På återvägen insjuknade Sten
Sture och afled nfira intill Jönköping den 13 Décember, sedan lian
i nära fyratio år kämpat för uppiätthållandét af rikels sjelfstön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
