Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden träffades den ädle hjelten af en kala ; han störtade af bär
steo, och roed hooom föll Sveriges hopp. Sorg, bestörtning in*
log hvarje bröst, Svenskarne glömde fieodeo, de glömde farorna,
drogo sig i förvirring tillbaka, lem nåde fienden öppen väg «eh
voro endast omtdnkta atl rädda sin sårade anförare.
003* Mållös fördes Sten Sture från valplatsen. Haos sista
tankar voro rigtade på fäderneslandets räddning och försvar. Från
Slrengnäs skickade han Bjskop Matthias och Riksrådet Magnus
Ivarsson Gren till Gustaf Trolle, atl åter försona denna .Prefat
med fäderneslandet och uppmana honom till dess bistånd. Då
ban sedan från Slrengnäs ville skyoda till Stockholm att vidtaga
ytterligare försvarsanstalter, och hao i slåda fördes på iseo Öfver
Målaren* afsomoade han under denna färd den 9 Februari. Med
honom försvann den högre ande, som styrde och bestämde
mängdens företag. Hvad Svenskarne med honom kunoat uträtta,
visade de vid Ramundaboda, der på skogeo Tiveden Sten Sture lålil
föranstalta om förhuggningar. Hela sio makt måste Daoska
Fålt-herreu Otto Krumpe använda för att genombryta detta pass;
anföraren för den 2000 man starka Fraoska hjelptruppeo stupade
och-roed hooom hälften af hans hop; men en Svensk ädling, Erik
Abrahamssoo (Lejonkufvud), Riksråd, Riddare och Lagmani
Vestmanland och Dalarne, ledsagade Danskarne kringom bråttan
och hjelpte dem sålunda fram. På isen vid Fogdön nära intill
Slrengnäs samlade sig en myckenhet frålsemäo, borgare, bönder
och bergsmän för att afbida och mottaga den från Vesterås
antågande fienden. Den fiendtliga hären nalkades, men när enighet
båst behöfde», då uppstod split bland Svenskarne, ingen villn
stiga i spetsen och blifva deras anförare; ett sorl uppkom bland
de förnämsta, man sporde hvarandra till, för hvilken man skulle
kämpa; bela skaran skingrade sig. Allmogen ville strida, men
ingen ville anföra. Bland herrarne i landet herrskade en oerhörd
förvirring; från dem spridde sig förvirringen till menigheten; en,
del ropade, alt de ville gifva sig under Christian, andra att de
hellre skulle låta sitt blod rinna; somliga gjorde fienden afbräck,
hvar de kunde, störtade sig i faran och ville ej öfverlefva
fäderneslandets undergång; andra, förvirrade, modfålda, förskräckta,
sökte rådda sig, båst de förmådde. Rikets herrar samlade sig ån
på Engsö hos Knut Bengtsson (Sparre), ån på Tynoelsö hos
Biskop Matthias; meo oenigheten, håpenheten lemnade icke rum
för lugoa öfverlåggniogar, alla voro villrådiga, ingen hade hjerta
och mod att taga oågot beslöt. Mao ropade Öfverallt på en
höf-vidsman; menigheten ville strida för Sten Stures son, men han
var en 6-årig gosse; andra äskade en mogen man och korade
Thure Jönssoo (Ros), meo han egde icke menighetens
förtroende. Under denna förvirring frambröt fienden som en väldig
skogsström ocb utån motstånd öfversvämmade hela riket; den påf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
