Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken insigt, hvarigenom hon ännu mer än genom Christians
kärlek till hennes dotter vann ett stort inflytande på (lonom.
Hon skildrade för honom handelns flor i NederländeTna och
dervarande borgerskapets välstånd och rikedom; Danmark,
anmärkte hon, var i jemnförelse med förenämnde länder icke
mindre af naturen gynnadt, rikt på värdefulla naturalster samt
för skeppsfart och handel väl beläget; men folket var fattigt,
ty det blef af presterskapet och adeln utsuget, och
Hansegtä-derna hade laggt under sig landets hela handel; att göra ett
slut härpå, var Sigbrits råd. Christian, redan från ungdomen
afvogt stämd mot de högre ständen, och delande
Unions-kon-ungarnes ärftliga mot Hanseaterna så mycket mer, som han
under sitt riksföreståndarskap i Norrige haft tillfälle lära känna
det förtryck, infödingarne ledo genom de af Hanseståderna
inkräktade handelsfriheter, och sjelf han äfven erfarit de Tyska
köpmännens öfvermod, lånade villiga öron till Sigbrits
föreställningar. Det hvälfde sig hos honom stora planer till
opaska*-pande af det inre tillståndet i sina riken. Han ville bryta
Hansas välde, bryta de företrädesberättigade ståndens,
prester-skapets och adelns, öfverpakt, lossa de förtryckta landbönderna
ur lifegenskapens ok samt till borgerskapets och städernas
upp-hjelpande sätta sina rikens handel på en sjelfständig fot. Efter
sin faders död hade han mottagit riksstyrelsen på änAi mer
inskränkande vilkor än någon af hans företrädare och besvurit
en konungaförsäkran dier så kallad handfästning, som gjorde
honom helt och hållet beroende af Riksrådet och bunden af
dess vilja. Men Christian, obekymrad derom, sedan han fått
makten i sina händer och väl bcfästat sig deri, grep raskt oeh
utan skonsamhet till omskapelseverket. Han förböd hcrrarne,
att bortsälja bönder och christna menniskor likasom andra
oskäliga kreatur 32): ”slik ond, ochristlig sedvana, som dittills
”på Seland, Falster, Laaland och Möen varit hade, skulle icke
”längre ega rum, utan när deras husbonde eller herrskap
för-”fore oredligen med dem och gjorde dem olag och orätt, då
”månde de flytta af det gods de suto på och in på en annans
vissa år skulle bestämmas, inom hvilka landbon ej kunde
bortvisas, så länge han erlade det öfverenskomna landgillet och
ordentligt skötte den mottagna gården, hvaröfver dock, vid
uppkommen fråga derom, icke jordegaren, utan Konungens länsman
tillika med tolf bönder skulle ega ett afgörande vitsord;
bönderna fritogos från skyldigheten, att under bergningstiden
inställa sig på klappjagt och till körslor, äfvensom att mottaga
oxar till utfodring. Presterskapet i allmänhet och likaså
klosterfolket erhöllo stränga föreskrifter, att föregå andra med
goda föredömen och icke såsom förut föra ett oskickligt
lefver-ne; Biskoparne jemte andra förnäma prester tillförbundos, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
