Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätte, nådige Konung och Herre. Till Sveriges menige
allmoge utgick från Gustaf en serskild skrifvelse, derutinnan han
förkunnar dem Ständernas beslut och val, förbigår de förra
konungarnes vanliga bekräftelse af de andliga och verldsliga
herrarnes fri- och rättigheter och blott afgifver den enkla
försäkran, att han vitl näst Guds hjetp vara alla en gunsti g,
god oeh trogen herre och mot Sveriges menige inbyggare
sä skicka sig i alla punkter och artiklar, som Sveriges ovh
S:t Eriks Konungs lag och rätt innehåller, alla fattige ock
rike vid samma lag hållande, att skulden näst Guds hjelp
ej skulle finnas hos honom i någon måtto.
Dag från dag förvärrades tillståndet i Stockholm. Sedan
staden från alla sidor så blifvit innesluten, att ingen tillförsel
mer var möjlig, uppkom derstädes den förskräckligaste brist.
Då beslölo de belägrade anstränga all sin kraft, för att
åtminstone på en sida skaffa sig luft. Förtviflan gaf dem mod. Det
bestämdes, att utfallet skulle ske mot det södra lägret. Men
Peter Fredag, höfvidsman för detta sednare, erhöll genom
öf-verlöpare tidig kunskap derom. Han, ej mindre snarfyndig i
krigslist än oförfärad i öppen fejd, inneslöt sig natten förut
stilla och oförmärkt med femhundra man i Maria Magdalena
kyrka, och befalte tillika det manskap, han qvarlemnade i
lägret, att hålla sig färdigt till strid. Tidigt om morgonen på
bestämd dag drogo Danskarne ut genom södra porten, tågade
med buller och gny förbi Maria Magdalena kyrka och
hoppades att på ett blodigt sätt uppväcka Svenskarne ur sömnen.
Men de funno dem tvertom beredda till motstånd, och de
öf-verraskades ännu mer, då Peter Fredag bröt ut ur kyrkan och
angrep dem i ryggen. Detta oväntade anfall, som verkade likt
ett förkrossande åskslag, bragte Danskarne alldeles nr fattning.
De ledo ett så gräsligt nederlag, att få återkommo till staden,
och de belägrade förlorade på en gång både lust och kraft till
vidare utfall. Den starka vinterkölden gjorde staden
tillgänglig på sin minst befästade sida, besättningen lefde i beständig
fruktan att blifva öfverrumplad, och med otroligt arbete måste
derföre en bred graf omkring staden hållas öppen af
borger-skapet och dess drängar. Knektarne, drifna af hungern och
nöden, för svaga att företaga något mot fienden, starka nog att
plåga invånarne, öfvade i staden allt slags öfvervåld. Derföre
så många som kunde, både hofmän och borgare, rymde undan
till Svenska lägret, somliga på båtar genom bommen, andra
genom stadsportarne huru de kunde; en del tog sin tillflykt
till Clara kloster och sökte der skydd, men hastade till sin
egen undergång, ty Abbedissan, beslägtad med Gorius Holst
och likasom han tillgifven Danska mes sak, gaf honom om
dagen med ett hvitt kläde, hvilket hon uthängde genom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
