Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedde härigenom, alt alla upplysta män, hvarhelst inom riket
de voro spridda, drogos närmare till hvarandra och förenade
sig, att gemensamt arbeta på sanningens utbredande och
försvara hvar och en bland sig, som komme att lida derför.
Luther, då Theologue Doctor och Lärare vid högskolan i
Wittenberg, var äfven en bland dem, som kämpade för
Reucli-lin, och hade derigenom för sig intagit alla bättre, upplysta
och tänkande män 57).
I denna sinnenas gäsning, då så många antändbara och
elden närande ämnen gåfvos, och Leo X samma tid utfärdat
en bulla om allmän aflat, kom i detta ärende
Domikaner-munken Tezel till Sachsen och i öppen bod utmånglade
ailösning för alla synder och öfverträdelser, ehuru grofva de
måtte vara: han försäkrade, att hvar och en som innehade
af-latsbref vid sin dödsstund, enär helst densamma inträffade,
skulle finna himmelrikets portar för sig öppna; ja, man kunde
äfven befria sina vänner från skärselden, om man för dem
köpte dessa aflatsbref, emedan så snart klangen af myntet
hördes, blefvo strax själarne från plågorummet flyttade till
himmelriket, ty så stor var aflatens kraft, att genom densamma de
aldragröfsta synder utplånades, så att om man hade skändat
Sjelfva Jungfru Maria, skulle dock himmelens portar stå öppna.
Ej borde derföre någon vara så hård, när han för en
obetydlig penning från skärseldens plågor kunde lösa sina föräldrars
och anhörigas själar, att han icke använde dertill sin enda och
sista skilling i brist af annan tillgång.
Då reste sig Doctor Martin Luther upp mot det anstölliga
och förargliga i denna lära, förkunnad i Sjelfva grannskapet af
den Wittenbergska högskolan. Han uppslog Allhelgona-aftonen
den 31 Oktober år 1517 på slottskyrkans dörr Fem och Nittio
theser, alla rigtade mot aflatsmissbruket, ty längre sträckte sig
icke hans första anfall. Men Eckii, Prierias’ och Hogstrati ovisa
anfall, och icke mindre Romerska Stolens i otid eftergifna, i
otid stränga uppförande, uppdrefvo Luther lill sjelfförsvar och
satte hela hans själskraft i låga. Understödd af sin tids
lärdaste och mest ansedda män, den nya skoläns anhängare, sjelf
genomträngd af de heliga sanningarnes gudomliga kraft, då han
tvangs nogare skärskåda urkällan för menniskans saiighetslära,
angrep han med okufvelig djerfhet den ena efter den andra af
Romerska Stolens förnämsta, för heliga ansedda lärosatser,
nedref hela dess lärobyggnad, framdrog i ljuset den Heliga
Skrift i ett rent och kraftfullt språk, och hänvisade
menniskor-na till dess enkla, enda osvikliga grundsanningar, till det
eviga, det väsendtliga och lefvande i christendomen. Från alla
trakter strömmade ynglingar till Wittenberg, att se och höra
den märkvärdiga mannen och. från hans läppar insupa de gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
