Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”christenhetens Fader nådigt bekräfta de af domkapitlen valda
”Biskopar, som voro honom och församlingen kära; han ville
”bistå dem i alla ärender och efter deras råd icke allenast
af-nvärja de kätterska läror och villfarelser, som oroade den
christ-”na församlingen, men äfven använda alla bemödanden för de
”schismatiska Moscoviternas och de hedniska Lapparnes
omvän-”delse, och icke heller nnderlåta, att genom sina undersåter
”bidraga. till någon hjelp mot den Turkiska makten; för
kyrkans frihet hade han kämpat mot hennes vildaste fiende,
Ko-”nung Christian; han ville också fortfarande med all kraft skydda
”henne, när riket erhölle sådana biskopar, som, hållande sig
”inom gränserna för sin verksamhet, sörjde för frid och
en-”drägt bland Konungens undersåter, och sä försvarade
kyr-”kans frihet, alt kronan deraf icke målte lida$ för de valda
”biskoparne anhåller han om snar bekräftelse, att de mätte
”kunna inträda i full utöfning af sitt andliga kall, och han
beder ödmjukt, att Heliga Stolen måtte efterskänka dem
afgif-”terna till apostoliska kammaren, emedan deras kyrkor
voro‘utfattiga, i grund utplundrade, och de mot kyrkans fiender hade
”måst vidkännas och ännu dagligen måste vidkännas mycken
”tunga 58).” Det visar sig af dessa bref, att hos Konungen ännu
icke uppstigit eller hos honom mognat tanken på någon
Svenska kyrkans söndring från Romerska Stolen, men väl, att han
ville vara Konung i sitt rike, hafva fred från Biskoparnes sida
och icke vore sinnad tillåta dem att öfverträda skrankorna af
deras kall. Huru litet han denna tid ännu tänkte på någon
egentlig inskränkning af kyrkans fri- och rättigheter,
uppenbarar sig äfven af lians för Biskop Brask utfärdade
stadfästelse-bref ”på dess domkyrkas och kapitels privilegier, friheter och
”gods, löst och fast, så som han och hans förf&der Biskopar
”dersammastädes dem härtills njutit, brukat oeh haft hafver på
”tionde, saköre, landgäld, tjenare* landbo och allt annat, som
”förutvarande Konungar, Hertigar och andra Furstar och
Furstinnor i Sverige dem unt och gifvit hafver.”
Men på en gång inträffade en omkastning i förhållandena
af stora följder för Svenska kyrkans framtid. Johannes Magnus
stod fardig att återvända till Rom, då från Påfven ankom en
bulla, deruti han strängeligen under hotelse af kyrkans straff
befaller Konungen i Sverige, att i sin värdighet åter insätta
den fördrifne Erkebiskop Gustaf Trolle. En så oväntad
befallning i ett hotande språk väckte Gustafs harm och förtrytelse.
Han svarade (den 4 Oktober) med värdighet, bestämdt och
kraftigt: ”en sådan skrifvelse hafva vi icke kunnat anse annorlunda,
”än såsom Eders Helighet befallt oss, att ä nyo störa och
alldeles tillintetgöra den fred, kyrkan och fäderneslandet genom
”hårda strider tillkämpat sig med uppoffring af de sibas blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
