- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
200

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”kyrkan. Och ehuru nu de nodgas och tvingas af stort
öfver-”våld och räddhåga (som väl finnes uti en beständig man) till
”att viga Biskopar, så beklaga de sig högligen
deröfver,sammalunda öfver vanbruken med mässans hållande på Svenska
”tungomålet, presternas beskattning, jemte många andra osägliga
”och förargliga villfarelser, hvarföre de förklara Erkebiskopens
”och de andra Biskopars vigning, som nu inträngda äro, alldeles
”kraftlös och ogill, lika med allt hvad de förut gjort eller
”görande varda, emedan det icke är annorlunda än af fruktan
”och öfvervåld sagdt, gjordt och skrifvet; de icke vilja eller
”tänka gifva Biskoparne någon autoritet eller vigtighet, det
”Romerska sätets värdighet till förakt och nedertryckelse; Sjelfva
”med allt sitt gods, rörligt och orörligt, gifva de sig undér den
”heliga Romerska kyrkan, bekännande henne för sin moder
”och menighets regentinna.” Efter sådan i hemlighet nedlagd
bekännelse af sina tänkesätt och sin tro, begåfvo de sig till
Stockholm och förrättade den anbefalta vigelsen. Det är icke
troligt, att Gustaf, åtminstone ännu en tid bortåt, haft sig
bekant den af dem nedlagda protesten. Peter Månsson förblef
Biskop intill sin död 1534, ehuru i anseende till hans
ålderdomssvaghet och ett och annat af honom mindre välbetänkt
förfaringssätt Dekanen vid Vesterås domkapitel Nils Andersson
af Konungen förordnades till hans medhjelpare, så att utan
dennes tillgörande och samråd med honom ingenting af Biskopen
skulle få företagas. Magnus Sommar i Strengnäs fortfor
äfven-ledes i sin embetsutöfning intill nära slutet af år 1536, men
sattes då från embetet och i fängelse, sedan] för Konungen
blifvit uppenbar hans fortfarande tillgifvenhet för Romerska
kyrkan; fick dock efter åtta månader sin frihet åter med
tillåtelse, att för sin öfriga lifstid nedsätta sig i Krokeks kloster,
der han, af Konungen försedd med rundligt underhåll (hela
årliga räntan af Jönåkers härad i Södermanland), ostörd i sin
trosbekännelse tillbragte sina återstående dagar till sin död
1543. Han efterträddes i embetet af en Mäster Botvid
Suneson, någon tid förut kanik vid Linköpings domkyrka. Efter
Peter Månssons död åter intog Henricus J oh ann is af
Dominikan-orden, hvilken hade underskrifvit kyrkomötets i Örebro
beslut, den biskopliga stolen i Vesterås. Han var till börden
Norrman.

Den 22 September invigdes Laurentius Petri i det
erkebiskopliga embetet, och hans första förrättning såsom vigd till
Sveriges rikes Erkebiskop var, att han sammanvigde Konung
Gustaf och hans utkorade brud Katarina, dotter af Hertig
Magnus I af Sachsen-Lauenburg och syster till Dorotea, Hertig
Christians af Holstein gemål. Rikets Ständer hade redan på
riksdagen i Vadstena i Januari månad 1526 påyrkat Konungens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free