Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftjelf bad de Danska höfvidsmånnen om råd i sin förtviflade
belägenhet och förmante dem ”på Guds heliga ord och
evangelium” till fred. Danska herrarne rådde honom att vånda
sig till sin farbroder Konnngen af Danmark och förtro sig tili
hans nåd. Christians fordringar kunde de icke bevilja. Men
han uppfann en list att påskynda underhandlingarne och vinna så
drägliga vilkor som möjligt. Han nemligen lät pä fintligt sätt i
Danska lägret inbringa ett understucket bref, deri förmål tes, huru
en stor flotta med 5000 Skottar var i annalkande, och hurn
Hollåndarne till hans undsättning utrustade 50 krigsskepp jemte
en flotta af 250 köpraansfartyg, som skulle tillföra honom alla
krigs- och lifsförnödenheter. Ändtligen den I Juli afelöts’ i
Aggerhus ett fördrag på vilkor, som bestämde, ”att Christian
”för sig och 200 följeslagare skulle erhålla fri och säker lejd
”till Danmark med furstligt underhåll samt frihet att handla
”och umgås med hvar och enkunde han icke träffa en vänlig
”förlikning med sin farbroder, skulle han fritt kunna begifva
”sig åter till Norrige eller till Tyskland eller hvart helst han
”behagade; det bistånd, Norriges menige inbyggare gjort honom,
”skulle dem icke i någon måtto tillråknas, utan tillförsäkrades
”de alla om tillgift för sitt förhållande.” Men innan lejdebrefvet
▼ar besegladt, kommo från Konung Fredrik, som under tiden
blifvit underrättad om Christians nödstälda belägenhet,
skrifvel-ser till höfvidsmånnen för Danska makten, att icke ingå med
Christian någon dagtingan, utan antingen drifva honom ut från
Norrige eller tvinga honom att gifva sig på nåd och onåd%
Knut Gyllenstjerna ansåg nesligt att bryta en redan ingången
öfverenskoramelse, lät Christian efter fördragets innehåll stiga
om bord på de Danska skeppen, och seglade så tillbaka titt
Köpenhamn. Men dessförinnan skref Christian till sin farbroder
A ödmjukt, christligt sinne ett bevekande bref, deruti han liknar
sig vid den förlorade sonen. Konung Fredrik kom i stort
bekymmer, visste icke huru han skulle förhålla sig, hvad han
skulle göra och låta. Han kallade sitt Råd tillhopa. I Rådet
▼oro meningarne delade. Knut Gyllenstjerna, annianad på ära
och ed att såga, om han trodde Konung Fredrik förbunden alt
hålla samma lejdebref och dagtingan, svarade, att Konungen
dertill icke vore förbunden, emedan lejdebrefVet icke var
be-kräftadt med det kongliga sigillet, Christian dessutom brutit
sin lejd derigenom, att han till Kejsaren skulle hafva
öfver-eändt Norrmännens hyllningsbref, och icke heller hade hans
folk, som tågat genom landet, förhållit sig efter fördraget I
fem dagar räckte öfverläggningarne, under hvilken tid man
uppehöll Christian med fagra ord och föregaf, att Konung
Fredrik icke var tillstädes. Ändtligen hissade man seglen och
gaf tillkänna, att Konnngen väntade honom i Flensburg. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
