Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teade ingått dagtingan med Christian. Han höll fortfarande sin
krigsmakt tillsamman, beredd på alla händelser, till dess
utgången var gifven och han var förvissad, atl Christian var
tagen i säkert förvar. Billigt förtröt det honom äfven mycket,
att Gustaf Trolle och Biskop Magnus njöto skydd och fritt
uppehälle i Danmark, och han påyrkade deras utlemnande tiU
honom med sådan all varsamhet, att dessa män Sjelfva omsider
funno för rådligt att lemna Danmark och taga sin tillflykt till
Hertig Albrekt i Mecklenburg. Till befästande af det goda
förhållande, som nu rådde mellan Danmark och Sverige,
efter-gaf Gustaf sin, enligt fördraget i Varberg, ännu i fyra år
gällande besittningsrätt till Viken och öfverantvardade detta
landskap åter till Danmarks krona mot ett vederlag af 1200 fall—
vigtiga goda Rhenska gyllen, som på bestämd tid skulle
öfver-lemnas i Lubeckaren Herman Sijkmans händer.
Nu, sedan all fara för Christian var afvänd och landet
tryggadt för utländska fiender, beslöt Gustaf att nedstämma det
så ofta till upproriskhet böjda sinnet hos Dalarnes inbyggare.
Bergsmännen hade icke vårdat Konungens uppmaningar till
undsättning och hjelp för rikets värjande mot anfall af Konung
Christian, men fastmer haft hemliga bud in i Norrige till
Christian och Ture Jönsson samt med dem haft underhandlingar,
för hvilka serdeles Måns Nilsson stått i spetsen. Gustaf kunde
i Sjelfva verket icke vara öfverseende, utan att synas svag,
och han fruktade, att eflergifvenhet i sådana saker blott skulle
underhålla motspanslighelen och nära det oroliga, trotsiga lynnet
hos folket; han ville en gång med eftertryck för framtiden
afskräcka från alla upproriska försök. Men ännu visste ingen,
hvad som hvälfde sig i Kung Gustafs sinne, *lå han kort före Jul
kéllade Bikets Råd, rikets menige frälse och sitt öfriga
krigsfolk både till häst och fot, att i fulla rustningar infinna sig till
en allmän vapenraönstring i Vesterås Tjugonde dag Jul år 1533.
Ban manade äfven Bergsmännen och Dalarnes menige inbyggare
atl genom sina sändebud der på samma tid infinna sig för
några märkeliga sakers skull, hvarom han ville höra deras
jemte öfriga menige rikets goda råd. Sedan mönstringen var
förbi, men Konungen äunn höll hela den väldiga krigsmakten
tillhopa, började alla undra, hvarlhän det skulle gälla. Några
hans höfvidsmän frågade honom derom; han svarade: der J
sen mig draga förut, skolen J flux skynda eder efter.
Emellertid skickade Konungen skrifvelser och bud upp liti
Mora, Orsa, Leksand, Tuna, Grytnäs och Husaby socknar i
Dalarne, och lät gifva lillkänna, ”att han varit till samtals med
”deras sändebud och med Rikets Råd och hört deras goda
nsinne och mening, huru man bäst månde komma till
fred-”samhet i den landsändan Dalarne, der så ofta skett obestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
