Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insegla i Östersjön, och de trenne öarne Bornholm, Öland och
Goiland skulle göra för dem möjligt att hafva ett vakande öga
så väl på den Svensk-Danska som den Preussisk-Lifländska
sjöfarten och att i nödfall kunna hindra densamma. Med en
talrik örlogsflotta, som dessa spridda besittningar gjörde både
nödvändig och möjlig, skulle Lübeck för framtiden kunna trotsa
de nordiska rikena och lägga en varaktig grund för sin
ensamhandel i dessa riken. Sådan den storartade, eller hellre
ut-sväfvande plan, som föresväfvade de styrande männnen i
LU-beck och till utförande hvaraf de beredde sig 75).
Till anförare i kriget med delta mål för ögat hade
Wullen-wever och Meyer utsett Grefve Christofer af Oldenburg.
Han härstammade från samma Hus som de sistvarande
Konungarne på Danska thronen: Christian II:s farfader, Konung
Christian I, och Grefve Christofers farfader, Grefve Gerhard, voro
bröder, båda söner af Didrik, Grefve af Oldenburg. Christofer
var canonicus i Köln, hans bröder innehade grefskapet, sjelf
egde han derstädes blott ett kloster. Fälttåg hade han bivistat,
han kände krigskonsten, hade ett oförskräckt hjerta, var för
öfrigt en boksynt man och tillgifven den evangeliska läran. På
uppmaning af Wullenwever och Meyer, som hemligen med
honom underhandlat, kom han till Lübeck, förklarade inför Rådet
och borgerskapet sin afsigt, att befria Christian ur dennes
orätt-mätiga fängelse och begärde stadens lijelp. Grefvens anslag
behagade alla väl. Hans namn, hans anseende, hans nit för
den evangeliska läran, i synnerhet hans afsigt att åter uppsätta
Christian II på thronen, skulle gifva kriget sken af den högsta
rättvisa och framför allt förskaffa Lübeck ett stort anhang
bland borgerskapet och allmogen i Danmark. Christofer värfvade
i hast krigsfolk och inbröt i Holstein i spetsen för 4000 man
till fot och 600 ryttare. Han intog flera slott och städer,
brandskattade kloster och uppbrände många byar. Hertig
Christian skickade ilande bud till Danmarks Råd och begärde hastig
hjelp. Han underrättade äfven Konungen i Sverige om sin nöd.
Rådet i Danmark sände i hast till Holstein allt det krigsfolk,
som låg i Köpenhamn och Malmö; äfven Biskoparne och adeln
skickade sina hofmän och knektar till hans bistånd. Gustaf åter
fruktade i synnerhet för Öland, och uppbådade till Kalmar allt
frälset från Vestergötland och Upland; han satte Arvid Trolle
till höfvidsman för flottan och utsände 10 örlogsskepp att
uppbringa de Liibska fartygen och kaparne på de Revelska vattnen.
Då tågade Christofer hastigt tillbaka till Travemiinde, steg der
med sin krigshär om bord på tre och tjngn örlogsskepp och
tog kosan till Öresund. Denna hastiga och djerfva vändning
var lika oväntad i Danmark som i Sverige; fiendens seger
derföre så mycket vissare, ju mindre man der väntade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
