Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är bättre värja sig för sin grannes dörr än för sin egen;
dotk ho vet, em oss kunde sä väl göras hjelp behof af dem,
sem de af osst så finge vi väl se, huru del ville gå. Der
ock så hände, att oss omträngde och J skullen draga
till-baka och undsätta och försvara vårt egét land och rike%
éå äre J endels så förbundne, alt J icke kunne väl förlåta
dem, och ändock föga tack deruppå tjena. Meyers förräderi
mot Ulfstand, och hvad deraf följa kunde, bekymrade Konungen
icke ringa, ty ett rykte gick, alt samroa Meyer hotat Lödöse
och att han var sinnad med makt infalla på Svenska gränsen*
Derföre tog Gustaf på alla sidor sina saker väl i akt. Han
förmante Birger Nilsson (Grip), att i Lödöse hafva grant
uppseende på brädet med alla saker och icke låta sig
öfver-raskas, som gerna ske plägar. Han lade Jöns Nilsson i
Kalmar på hjertat, alt väl se till, hvilken han satte tro och
tit till, efter verlden är allestädes full med bedrägeri, och
han skref lill Riksens samtliga Råd: Käre gode män, J få
allt tänka lill hvar vid sitt namn och låta sig något bekosta;
man får icke besväras deraf\ att J måtte taga eder något
närmare än skedt är; här vill inlet skämt till; hvar vi icke
spele visliga på alla sidor, skole J icke tvijla på, all oss
slår samma skålen till buds, som de i Danmark hafva
af-druckit, och vill det gälla oss alla lika till. Han sade dem
vidare: J skolen inlet tvifvel hafva, gode män, alt ändå vi
icke äre i lägret hos eder, hafve vi likväl så mycket
be-ställa, som vi vore der, och än tilläfventyrs mycket mer.
Görer fördenskull väl och tagen oss af den mesta tungan
J kunnen.
Medan defta tilldrog sig i Skåne, hade Konung Christian,
i egenskap af Hertig utaf Holstein, och staden Lubeck, som då
hårdt belägrades, båda i afsigt att med eftertryck föra kriget
i Danmark, ingått ett serskilt fördrag med hvarandra, sä att
fred skulle vara mellan Holstein och Lübeck, men kriget fortgå
mellan Lubeck och konungariket Danmark, om hvilket sednare
hvar måtte göra sitt bästa. Detta skedde i Stockelstrup den
18 November I534. Emellertid beherrskade fienden alla vatten;
utan fartyg och skepp kunde Christian med sin här icke komma
öfver från Jutland, och dessutom låg en fiendtlig flotta vid
Medelfar och kusten deromkring, att hindra landstigningen. I
denna brydsamma belägenhet skickade Christian till Sverige
tvenne af sina män, hvilka träffade Konung Gustaf i Örebro
och på sin Herres vägnar föredrogo: huru all den framgång^
man hittills haft mot fienden, och alla ansträngningar
hädanefter skulle vara fruktlösa, så länge fienden ensam vore mäktig
tUt sjös och beherrskade aHa vatten; Christian bad derföre
Konungen af Sverige med första vårdag utrusta sina örlogsskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
