Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*fasta ståndande med hvarandra, skulle denna fejd komma till
*en ly eks ali g tindclig ända.” Vid samma tid iitskref Gustaf
äf sitt rikes inbyggare en penninggärd till riksens värn och
försvar, så att hvar skattebonde skulle gifva 12 öre och livar
landbo en mark örlog.
På Seland tilldrogo sig händelser, som uppenbarade, till
hvilken grad ett långvarigt förtryck kan förvilda £tt folks sinnen.
Ty då Svenska hären på ena sidan inträngde i Skåne, Christian
på den andra i Jutland, och öfverallt ridderskapet och adeln
slöt sig (ill de framträngande, segrande härarne, ropade
borgerskapet och bönderna ve och förbannelse öfver adeln, kallade
dem blodhundar, och sade, att all den fejd, hvari de voro
komna, hade ridderskapet och adeln dragit dem öfver hufvndef.
Gn välartad qvinna, Anna af Moenstrup, som i trenne konungars
tid varit Hofmästarinna, då hon på Selandfars landsting vågade
klaga öfver öfvadt våld, blef på stället ihjelslagen och i
stycken huggen af den uppretade menigheten; några ädla män
förmådde med nöd rädda hennes tvenne döttrar upp i ett
kyrktorn. Hatet, hämnden dref med tygellösa händer sitt osaliga
spel genom mord, plundring och brand, och icke en gång
qvinnor och barn skonades, ly ett uppbragt folks lidelser känna
inga gränser. När sedan Skånska adelns uppenbara affal! blef
icunnigt, lät Christofer kasta i fängelse alla riddare och
herremän i Köpenhamn och sände ut sina tjenare, att kringom hela
Seland och äfven på öarne gripa alla deras gelikar, hvarhelst
de träffades.
Förvirringen på Seland, Christians framgång i Jutland,
Svenskarnes i Skåne, misstroendet på ena sidan,
misshällig-heterna på den andra, bragte omsider herrarne i Lübeck på
den tanke, att Christofer icke var vuxen det stora värf, han
sig påtagit. Man vände sig till Hertig Albrekt af Mecklenburg,
Han, son af Hertig Magnus II och Sofia af Pommern, var
förmäld med Knrfm*st Joakim I:s af Brandenburg dotter, Anna,
systerdotter till den olycklige Koming Christian II; sjelf ledde
han sin härkomst från de gamla Svenska och Norska
konungahusen. Han var en orolig man, som gerna sökte äfventyr, full
af anspråk, men ntan kraft att göra dem gällande. Lübeckarne
gåfvo honom försäkran om Danska kronan. Han påtog sig det
värf man uppdrog honom, och kora till Danmark, endast med
en fänika knektar och 40 ryttare, men rikligen försedd med
jagthtindar och jägare. En del af borgerskapet och allmogen
vägrade att hylla honom, derest han icke vore stark nog att
försvara dem och riket för Svenskarne och Konung Christians
tolk; andra åter, som älskade ombyte, voro hoftom benägna,
mycket äfven derför, att han bar furstlig titel, som medförde
ett högre anseende. Wullenwever ville till Hertigen öfverlemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
