- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
247

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ket och förnämligast för egen säkerhet, dock så, att Svenska
krigsmakten till lands återeröfrade Halland och Skåne blott
lill bästa för Danmarks krona, och Svenska flottan till sjöss
med icke mindre eftertryck på andra sidan understödde alla
Christian9 rörelser och företag, således på Sjelfva den tid, då
Danmarks Konung och Danmarks ridderskap och adel
ögon-skenligen och uppenbart hade Sveriges hjelp att tacka för sin
och rikets räddning från fullständig undergång, klagade Gustaf,
och icke utån skäl, att han för all sin broderliga och
naboe-liga hjelp rönte föga erkänsla, men fast hellre lönles med
misstroende. I April månad öfverkommo till Skåne de 2,000
landsknektar, Konung Christian lofvat anskaffa i Konung
Gustafs tjenst, och hvilka äfven på den sednares bekostnad
besol-dadcs; men dessa knektar vägrade att svärja Konung Gustaf
trohetsed, emedan Christian redan tagit af dem ed och
förbundit dem sig. Gustaf fann detta förhållande ganska sällsamt,
och hans missnöje tillväxte, då Konung Christian, väl icke
vägrade, men dock under mångahanda förevändningar uppsköt
att till underpant för de summor, honom blifvit försträckta,
upplåta något slott eller lan antingen i Halland eller i Norrige.
Gustaf äfven fordrade af Danmarks Konung och Råd en trygg
och tillförlitlig försäkran, att tillbaka med lika eftertryck och
lika redligt bistå Sveriges rike, derest det en gång komme i
behof af hjelp. Då icke heller en sådan försäkran utstälde»,
lät Gustaf tydligen förstå sin ovilja deröfver, och han, som med
ett vaksamt och misstroget öga tog i akt alla de minsta
förhållanden och med en verldserfaren mans rigliga blick förstod
att draga fördel af det gynnande ögonblicket, dessutom äfven
af långvarig erfarenhet, så egen som af den häfderna gåfvo vid
hand, kände Danska politikens halhet och opålitlighet, och
fruktade, att sedan faran vore förbi, hjelpen äfven snart skulle
glömmas, sände midt under brinnande kriget tvenne herrar
af sitt Råd till Konung Christian och förklarade, ”att han
”fann sig mycket besvärad att betala sold lill knektar, som icke
”voro honom besvurna, och han förundrade sig, att Konung
”Christian icke ville gifva dem lösa från deras ed; han kunde
”deraf icke annat besinna, än att Christian ville behålla dem i
”sin ed endast derför, att han, Gustaf, dem ingenstädes bruka
”skalle, utån der Konung Christian vill hafva dem; han kunde
”lill sådana knektar icke sätta förtroende och lit, synnerligen
”i det fall han ville nyttja dem i Finland eller annorstädes,
”der rikets nödtorft krafde. Han äskade Gottland eller några
”orter i Norrige, såsom Viken och Jemlland till underpant föt
”de summor, han redan hade försträckt. Han hoppades, att
”Konung Christian vänligen och svågerligen ville anse den hjelp
”och det bistånd, som han, efter sin yttersta magt och förmåga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free