Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihets undergång. Man såg äfven ogerna ärendenas ledning
i en utlännings händer, och allt hvad som med denne hade
gemenskap, blef sedt i ett förhatligt ljus, såsom ock allt det
förhatliga blef honom gerna tillskrifvet. Det utgick öfver
Kanslern von Pyhy öfverallt omkring ett stort rop och skrik,
”kallande honom Herre och Konung här i landet;” han skulle,
hette det, låta lägga på dem otillbörliga tungor och
beskattningar; han ville beskatta deras korndrösar; han skulle
förbjuda dem att baka och brygga och ännu annat mer.
Härtill kom ett tillvexande hat mot Herrarne, som med
alltför mycket begär och icke sällan med våld tillegnade sig
”gods och gårdar, rappade och ryckte till sig ut jordar,
ängs-”stycken, fisk vatten och annan egendom från kyrkor och kloster,”
dessutom inom sina förläningar och mot sina underhafvande
tilläto sig många pressningar, så att Konungen måste förehålla
Ridderskapet och Adeln, att de lefde, såsom här i landet
funnes hvarken öfverhel, lag eller rdll. Äfven Konungens
fogdar genom sin rofgirighet, sitt stränga och hårda framfarande
och sitt trotsande på sin makt, väckte icke mindre bland
menigheten mycken ovilja och förbittring. Fi hafve förstått och
förnimme, skref Konungen straffande till sin fogde Hans
Skrif-vare, att du och andra våra fogdar, desslikes ock de som
förläningarne hafva, taga stor saköre utaf bönderna, hvar
i sin befallning (ändock af samma saköre minste part komma
i vår räkenskap), och rifve och slite utaf de arme stackars
bönder allt del de ega, tilläfventyrs under tiden för en
ringa sak, och följer så derefter, att när de utarmade äro,
hafva de inga andra utvägar, utan nödgas alt ifrån hus,
hemman, hustru och barn gifva sig till sko g st jufv ar ne,
hvarföre synes oss likast vara, att när någon brottslig vore
lill lifvet för några dråpeliga och vigtiga saker straffvärd,
atl man då hellre läte honom slå sin rätt och icke besvärade
honom med så stor saköre, så blefve utan tvifvel icke så
många skogstjufvar, som nu alltid sker. Han varnade Måns
Smed: alt icke härefter så oförnufleligen handla med
allmogen i Öknebo härad, som han här tills gjort hafver,
lagande mera af dem än de hafva råd lill, i del de beklagade
bi g icke för mäkta alt hålla så mänga hästar årliga års, som
de nu skulle i fyra är gjort hafva, med mindre de skulle
nödgas atl sälja kon, sä väl som de tillförene oxarne sålt
hafva och sedan uppbjuda deras hemman.
Men jemte dessa och andra många sådana straffande
varningar till Ridderskapet och Adeln samt Fogdarne, förehöll ock
Gustaf med lika stränghet menigheten det otillbörliga snack
och knot, som bland dem hördes och vankades serdeles öfver
hans Kansler von Pyhy. J fattige män — så Konungens ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
