Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<fä gerna förhjelpa hvar och en till så mycket som skäl oek
rätt är. Läqna och Frö tuna socknar klagade öfver
LarsTure-gon (Ros) till Peijningby, soiu hade dessa socknar i förläning;
Konungen svarade dera, alt han derom talat Lars Tureson
allvarligen till och strängeligen befall, alt han sådant
för-farande efter denna dag afiågga skulle, och icke annorlunda
sig skicka emot eder9 än som han ville och kunde väl slå
till svars med, det han ock utlofvat hade. Och hvar så
sker, alt han i någor måtto härefter ulöfver skäl och rätt
eder för när vara vill eller oförrätter, så vele J väl, hvar
J oss finna skole; vele vi dä gerna finna der annan råd
och lämpa till, så att J skole blifva tillfredsstdlde. På en
gång hulda och allvarsamma voro hans förmaningar till den
vid Eriksmässmarknaden i Upsala församlade menige .allmogen;
han erinrade om de förra tiderga och yUrade; Fi kunne det
nogsamt bevisa och viljom del ock utån berömmelse
uppenbarligen säga, atl vi mera vinning och flit gjort hof ve våri
fädernesrike till bästa och välfärd i vår regementstid, än
våra förfäder i 2 eller 300 år tillförne gjort hafva, så
atl den menige man icke kan säga, all de hafva fått, skada
utaf utländska fiender, så mycket som en höna värd kan
vara. Han tackade Helsinglands menige inbyggare icke opindre
för den välvillighet och trohet de på denna tid bevisade, än ock
derför att de skrifvit Smålänningarne allvarligei) till. Upp tili
Bergslagen och Dalarne sände han bud med skrifvelser, hvari
ban underrättade dem, hvilka många och farliga stämplingar
förehades mot detta rike, och att från Konungen af Danmark
hit blifvit försändt elt bref, tillkännagifvande, att den gamle,
omilde Konung Christians slägt och vänner ville nu instundande
vår hemsöka både Sverige, Danmark och Norrige med krig.
Han be/alte, han rådde och förmante ridderskapet oeh
adeln, att icke för mycket betunga sina landboer, utan skicka
sig tillbörligen och låta sig nöja med gammal sedvana. Det
väckte hans stora missnöje, att herrarne, som innehade för*
läningar, till honom hänvisade alla klagomål, alltid skickade
bönderna upp till honom, skrefvo för dem och bådo honom
finna medel och råd, oftast i saker, som det* tillhörde herrarne
Sjelfva att tillrättaställa. Sådant är oss endels underligt.
skrifver Konungen till Birger Nilsson (Grip) tili Vinäs, och
hafver lika sä ett anseende, som J och de andra, som länen
hafva der nere, ville taga kransen af eder och hängan inpå
oss, sä all vi skulle bära skulden, ehvad som fattas. Men
när J vele leta med elt ljus, då finnes, atl J hafve sjelfve
förorsakat en stor part af det parlamentFörty J vete
väl sjelfve, atl vi inga gårdsstädsler hafve lagt allmogen
uppå; dock är delta stycke en af de hi g sia ock största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
