Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både andeliga och verldsliga embeten ; alla slott
och län, knappt något enda undantaget,
antvardades till Danska eller andra fremmande höfdingar,
icke sällan till sådana, som folket nödvändigt mäste
hata. Ty desse höfdingar eller fogdar, såsom de
kallades, drifna af armed , girighet eller hat,
trotsiga pä sin magt, och djerfva, emedan de östraffadt
kunde begå de tygellösaste våldsamheter,
öfvade fremmande fogdars sed, som, vane att herrska
öfver slafvar och lifegne trälar, knappt ansågo
bönder och allmoge för annat än oskäliga djur. Erics
beskattningssätt banade ock öppen väg för dem till
det mest laglösa tyranni. När hos allmogen icke
fanns tillgång till redbart mynt, togo de från
bönderna efter ett egenvilligt pris allt hvad de egde och
hade:
De mätte dem frän både oxa och ko,
Kläder, kittla och gryta.
De mätte för ena mark det söm var värdt tre.
Så beskrifver Rimkrönikan denna tidens
utmätningsmethod. En oxe, som efter gångbart pris gällde
4 mark, utmättes för 12 öre; en ko för 6 öre,
som annars kostade 2 mark; en mark gammal
koppar togs för 4 penningar 5 en ny för en örtug [1].
Landtmannen, beröfvad sina åkerredskap och sina
dragare, måste gå från hus och hem och lemna sitt
hemman öde. Länge bibehöll sig i Östergöthland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
