Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och brottslig höfdinge. Men Konungen blef vred
öfver den djerfva mannens täta besök och dristiga
tal. Han tillsade honom att gS bort och aldrig mer
fördrista sig att träda för bana égon. Engelbrekt
gick. .
Tankfull och bekymrad återkom den ädle man*
nen till Dalarna, och Dalkarlarne blefvo tröstlöse,
dä de förnummo utgångfen af hans värf. Men
hatet och förbittringen utträngde snart all annan kän.
sia. De gingo med hvarannan till råds. Hellre må«
ga vi dö, ropade alla enstämmigt, än se eländet gå
öfver oss och vira barn. Man ur huser, så blef
de-ra* beslut, skulle draga ut, och Engelbrekt blifva
deras anförare. När hos ett folk, äfvensom hos
hvar enskilt, i högsta faran bedutet en gång
ärtaget, eger ingen fruktan mera rum. Konung Eric
besinnade ej, då han dref Dalkarlarne till denna
ytterlighet, att den som ingen ting fruktar, är
frùk-tansvärd, eho han än må vara.
Så uppgick den låga, som inom kort spridde sin
brand öfver hela riket, på en gång väckte alla
krafter ar sin dvala, och satte menniskans starkaste
lidelser, kärleken, hatet, afunden, hämnden, i
mäg-tig rörelse. Inhemska oroligheter, inbördes krig,
alltid fruktbara pä förrädare, ökade en Ung tid
landets olyckor. I mer än hundrade år brann öfver
Sverige den liga, som nu utbröt från Dalarna. Men
nr askon af denna brand framsköto* herrliga frukter.
Menigheten, bos hvilken statens egentliga kraft och
ftyrka ligger, äterbekom under store och ädle mäns
anförande sin rätt och sitt vürde, och lärde inse,
att ingen Farste förmår allt hvad hap vill och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
