Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mulåsnans rygg, såsom ett oumbärligt ämne till svalka
åt sig sjelf och sin åsna. Kastanier funnos äfven
vilda till ymnighet och ehuru smärre än dem man
här köper, voro de dock sötare och bättre till
smaken.
Redan midsommartiden åto vi hvetebröd, bakadt
af årets skörd. Maisen var dock något sednare,
men hvilket behagligt och godt födoämnet var det
ej, och hvilken sällsynt praktvext! Af endast ett
korn kunde man få 5 à 6 ax och hvarje ax innehöll
ända till 400 korn; den vexte till 6 à 7 alnars
höjd med breda tjocka plymaktiga blad och högst
upp en blomklase, fin, hängande och rik, såsom en
tofs gula silkessniljer. Axen bildade sig ej på samma
ställe som blomman, utan här och hvar emellan
bladen.
Nedanför boningshuset flöt en täck flod, på
ömse sidor omgifven af den mest vexlande natur,
af höjder och sköna dalar. På somliga ställen der
floden vidgade sig i mångdubbel måtto, var det vid
stränderna träd, som böjda öfver vattenbrynet voro
bevexta med så mångdubbla och ogenomträngliga
slingervexter, att de genom sin gigantiska massa
qväfde sjelfva trädets vext, men kunde icke
destomindre godt gifva skugga och gömställe åt våra
smärre ångfartyg.
Naturen sjelf tycktes så på tusende ställen
bildat (både till lands och vatten) tillhåll för menniskan
att erhålla svalka och trefnad under de brännheta
sommardagarna — men ack! Menniskan i sin
svaghet och sin jemna fruktan för ondt vågade sig
ej dit, utan såg i inbillningen ”giftiga ormar och
vämjeliga djur.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
