- Project Runeberg -  En svenska i Amerika. Erfarenhet och hugkomst ifrån sex år i de Förenta staterna af -m-n- /
47

(1860) [MARC] Author: Lovisa Mathilda Nettelbladt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan garnerades på ena sidan af den hvita
köksbyggnaden och de alla lika negerhusen; på andra
sidan åter, bildade sig den i en förtjusande sluttning,
från hvilken man hade öfversigt öfver sjelfva
bruket och dess flod och vattenfall. Det hela
omslöts af en ram gjord af den stora mästarens hand,
neml. den tätaste, bördigaste löfskog af
sammanblandade trädsorter och höga slingervexter, alltsammans
sänkande eller höjande sig öfver kullar eller
dalar i olika formationer.

Vi hade alla hört talas om att på egorna skulle
finnas guldsand och mycken anledning till en
guldgrufva. Vi grepos alla af en oändelig lust att
blifva den lyckliga upptäckarinnan, ej så mycket för
guldets skuld, i och för sig sjelf, som ej mera af
varmt intresse att kunna få gifva denna glada
underrättelse åt vår gemensamma vän och landsman,
familjens husfader, hvilken derigenom skulle återfått
lugn och fädernesland. Jag ströfvade omkring än
vid flodens stränder, än kring backar, än ner i
dalarnas och bland klyftornas djup, dock, allt
förgäfves. En dag, (jag glömmer den aldrig) kom
Ryttmästaren H. hem med ett ansigte, på en gång så
gladt och så högtidligt, att jag ovilkorligt ropade:
hvad har händt? Döm om vår glädje då han
berättade, att man af en händelse hade upptäckt på
egorna så stora sträckor af guldsand, att om de
skulle motsvara deras dåvarande förväntan, så skulle
han på kort tid kunna betala sina svenska skulder.
Vi jublade alla!

Skada, att ej detta hopp realiserades, ty snart
befanns det, att den guld, som der verkligen fanns,
var så tunn, kringspridd på några mils omkrets, att
den skulle kosta mera att hopsamla än den vore värd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sviam/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free