- Project Runeberg -  En svenska i Amerika. Erfarenhet och hugkomst ifrån sex år i de Förenta staterna af -m-n- /
108

(1860) [MARC] Author: Lovisa Mathilda Nettelbladt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag gick en dag objuden till en af mina
bekanta, en glad, ung och lefnadsfrisk fru. Hos henne
var en skara af unga damer och herrar samlade i
trädgården, för att binda kransar och buketter till
en förestående fest. Konversationen föreföll mig så
originel och frisk, att jag vill här försöka att
åter-gifva den.

«Min Gud, Annie, säg oss för all del hvad
kärleken är« (sade de unga damerna). «Herrarne
påstå. att den är af gudomlig natur och det
verksammaste medlet till förädling och sällhet, och vi
åter, att den sändes oss såsom den första skugga
på lifvets tafla och hvilken såsom blott och bart en
fantasibild plockar med sig barndomens friska
blomster, utan att gifva i ersättning annat än suckar och
tårar. Du Annie kom liksom från höjden för att
elita vår tvist: säg oss, säg oss! hvilka hafva rätt?«

«Ja! från höjden kom jag nästan,” sade Annie,
«ty se, berget derborta är ej så lågt, och derifrån
har jag hemtat dessa «björnhallon:« glömmen nu
alla hjertnjupna fraser: plocken och äten ett bär i
sender och i ordning som vi nu sitta! Den som
får sista bäret, den skall afhandla kärlekens natur
och inflytande till glädje eller smärta.«

Sagdt och gjordt! Brådskan och ifvern att
hinna botten af korgen blef både nöjsam och löjlig
och i samma fruktan som i J5Liten lefver än,«
skyg-gade man undan för det sista bäret. Slutligen
skal-lade ett jublande förtjusningsrop: Annie, Annie blir
den sista! Och verkligen satt äfven Annie der rätt
flat med det sista bäret på nålen och sökte liksom
fånga ord ifrån luften, ty ingen tycktes mindre än
hon ha’ gjort sig reda för kärlekens halt och natur.
Hon storskrattade ovilkorligtl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sviam/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free