- Project Runeberg -  Svensk idrott : årsbok för svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund / 1918 /
148

(1918-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•148

som nu rådde, skaffa litet färsk mat till hemmet, så reste
han sig med en tung suck ur sin skreva, samlade ihop sina
grejor och gick bort emot sin båt över skärets topp.

Men plötsligt stannade han, skuggade med handen för
ögonen och stirrade ut till havs i riktning mot Jungfruskär.

Vad var det för mörka punkter därborta, måntro?
Ej-der, svärtor eller prackor kunde det ej vara, därtill voro de
för små. — Tänk om det vore gäss! Ruggande gäss! Då
skulle han möjligen kunna lyckas ändå nu då havet låg som
en enda mattpolerad skiva i stiltjen. Visst tusan var det
gäss!

I flygande fläng nådde Sörgårds-Pelle sin båt, slängde ned
grejorna, sköt ut och hoppade i samt rodde så med rasande
fart bort till sitt vettlägg, vilket i en handvändning samlades
ihop och lades på aktertoften. Därpå vände han stäven utåt
Jungfruskär och började ro av alla krafter, så att
saltvattnet stod som en fors framför båtstäven.

Nu då, skulle han väl ändå försöka, om lyckan ej till sist
ville stå honom bi. Vore nu gässen så bara på vingfjädrar,
att de blott genom dykning kunde försöka rädda sig för
honom, så vore allt gott och väl. Då vore han tvärsäker
på sin sak. Ty en sådan vildgås gör ju blott först en lång
dykning, men tar sedan allt kortare och kortare kvav, och,
den förföljande skytten kan då taga rodden ganska
makligt efter den första våldsamma spurten och skjuta sin gås
så att säga när det passar honom.

Men annat är det, när gässen ha så pass mycket fjäder
på vingarna, att de kunna lyfta sig från vattnet och springa
eller »barka», som det heter. Då vill det uthållighet och
krafter till för att trötta ut gåsen och slappnar man ett
ögonblick under den långa, hetsiga jakten, får fågeln genast ett
försprång, som i nittionio fall av hundra räddar den från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svidrott/1918/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free