Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•154
Men nu skulle mor få färskt kött och bli glad igen och
efter detta skulle väl lyckan ånyo le emot honom som förr,
då han och mor voro nygifta.
Men hu så trött han var. Alldeles slut. Det värkte i hela
kroppen och lederna kändes ömma och styva. Och långt
hade han att ro innan han nådde hemviken. Den som ändå
vorejfär. Hans förut så hårdbarkade nävar voro ju fulla
med blåsor och skinnlösa här och var utav rodden. Hur i
Herrans namn skulle han orka att ro hem? Och hem måste
han så fort som möjligt, ty där låg ju mor och väntade på
honom.
Sörgårds-Pelle väcktes ur sina grubblerier, där han satt
framåtlutad på roddtoften, av ett svalt drag i nacken. Med
ens for han upp. — Bris! Bris! Se, där kommer brisen från
sunnan och krusar det förut så blanka havet. Nu får han
segla, segla hem till sin gamla, grå sjöbod och så springa upp
för backen med sina båda feta gäss, Hurra! —
Sörgårds-Pelle reste sig mödosamt, drog med darrande
händer fram rodret och hakade på detsamma, reste masten och
satte seglen samt sjönk så ned på aktertoften och länsade
hemöver för sunnanvinden, som sjungande for fram över
havet medan solstrålarna ånyo glittrade och lekte på små
lustiga, tumlande vågor.
Illustratör: Elm Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
