- Project Runeberg -  Svensk idrott : årsbok för svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund / 1918 /
156

(1918-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•156

»Å, jag är gammal nu, snart sextio, och har väl inte
mycket att komma med, men nog undrar jag ibland om man
inte rent av håller på att glömma bort att idrotten
egentligen är ett nöje framför något annat. Det där talet om att
man med hänsyn till hälsan skall lära folk öva idrott är
egentligen humbug. Inte fan blir man idrottsman därför att man
tror att det är hälsosamt. Nej, man blir det därför att man
tycker det är roligt. Åtminstone borde det vara så.

Jag minns på 70-talet då jag gick i Klara folkskola, där
Köhler var klasslärare för resten. Där var gymnastiken
den egentliga idrotten och så var det utmarscherna på.
våren och hösten för skjutningarna. Jag bad Köhler att få
vara med på utmarscherna, men jag fick inte. För blusarna
räckte inte till. Men jag gick med ändå, utan blus. I
elementarskolan sedan var det Balck som tog hand om rotmästarna
och gymnastiserade med oss så ämneslärarna blevo
förargade för vi kommo för sent till ämnestimmarna. Men det
var skojigt. Vi gingo på händerna och hjulade och
hoppade och lekte snöbollskrig mot Centraltryckeriets grabbar.
Och så hade vi bollspel så att bollen ibland gick över Klara
kyrkas torn. Det var Eckerinan, sedermera
hovjägmästarn, som var värst i att slå boll.

För resten var det ett friskt liv vi förde, vi
Kungsholms-pojkar, ty Kungsholmen slutade då ungefär vid
Trädgårdsgatan, numera Scheelegatan, och därutanför var rama
bondlandet med härliga skidbackar. Pojkarna Smitt och
Fiies voro med och en gång fingo vi bära hem en av
Frie-sarna som skadat sig. Och vid Rålambshov togo vi alltid
Kristihimmelsfärdsdoppet.

När jag kom in i Stockholms gymnasium trädde jag in
i dess gymnastiska förening, där jag för resten blev kallad
till hedersledamot. Det var mitt första hedersledamotskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svidrott/1918/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free