Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•158
Melin och numera majoren Cederblom. När finnarna Sund
gren och Catani samt fru Nadja Franck kommo hit, i slutet
på 1880-talet tror jag det var, så talade man inte om annat
än dem. Sundgren stannade ju här sedan och blev hov
mästare på gamla Rydberg. Vi hade också en norrman här,
men han gjorde egentligen ingen lycka, ty han hoppade
över bänkar och säten och sånt där, men visade ingen vidare
elegans i sin åkning.
På banan hade man då ingen paviljong, utan små
provisoriska tält som man värmde upp med små kaminer. Och
så glögg förstås.
Efter konståkningen kom så hastighetsåkningen och
vem minns inte Fjaestad, Thomas, Gimberg, bröderna
Eriksson m. fl.? En dag dansade ner från Lindesberg en urmakare
Pettersson, som slog alla med häpnad och så gjorde också
Södergrabben Ehlert.
Ja, den tiden var skridskoidrotten i sitt högsta flor. Och
vilken mängd förlovningar Nybroviken förde med sig!
Ideligen!
Bland andra idrotter under 70- och 80-talen bör man
även nämna söndagsseglingen och rodden. Särskilt rodden
i Vaxholmstrakten var flitigt övad. Där besegrade min bror
och jag många fiskarlag och man hade långa banor då, som
krävde stor uthållighet. Stockholms roddförening t. ex.
brukade ha sina tävlingar på en bana som sträckte sig från
Albano runt till Nybroviken. En verklig högtid var det
på 80-talet när Vaxholms roddförening hade kapprodd i
Tynningesundet med deltagare från Tyskland, Norge och
Danmark.
Ja, min bror och jag hade en bra båt, en vanlig lustbåt,
som var något längre än andras, och vi klådde alltid våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
