Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106>
dragningen sist, d. v. s. i andra ledet längst utåt med
nummer 13. För att bliva först hade han alltså att
passera alla sina medtävlare. Aldrig hade man sett Löfgren
vara mån om att få ledningen, men
nu var han det. Med långa lungna
språng, som voro karaktäristiska för
hans löpning, passerade han på
yttersidan den ene efter den andre,
men märkvärdigt nog var det ingen,
som ens försökte följa honom, eller
kanske de hade en känsla av att det
ej var lönt. Vid slutet av första
varvet hade han gått om alla sina
medtävlare och bibehöll nu hela
vägen till målet ledningen med ökat
försprång, segrande i upploppet
nära nog som han ville. Han fick dock
göra en liten kraftansträngning på
slutet, ty norrköpingsbon
Gullbrand-son sköt på slutet fram som en pil
och såg hotande ut för Löfgren.
Denne ökade emellertid blott
längden av sina steg, men ej takten och
segrade på 4.53 2U en god tid på
denna mycket kuperade och
tungsprungna bana.
Är 1895, dä man fått den nya
Dicksonspokalen. samma som går nu, startade Löfgren
icke, men 1896 vann han åter — detta år dock för
sista gången. Hans minne och hans bedrifter äro väl
värda att beaktas av den yngre generationen och i den
svenska idrottens historia.
Dicksonska
vandringspokalen av 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
