- Project Runeberg -  Svensk idrott : årsbok för svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund / 1919 /
161

(1918-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

Luckan knarrade på sina järn. Postmästar’n tyckte
att han lämnat valuta nog för slanten, förstås.

— Bueno, postmästare. Ni har gjort mig en stor
tjänst. Addio.

Detta var på onsdagen. Om jag säger er, pojkar,
att jag behöver precis tjugu minuter för att göra mig
klar till en resa på ett par tusen svenska mil, så kanske
ni förstår vad det betyder att ha två dar pä sig för ett
företag som är lika enkelt som att addera ned en
krog-notaj.^, Stafettlöpningens arrangör hette Biantiloo, en
hygglig karl, vars själstillstånd inte var hälften så
tillkrånglat som hans namn. Biantiloo interpellerades
ofördröj ligen och befanns inte sakna lust att äta lunch
tillsammans med lilla Feddy.

Ett ögonblick, herrarna, ett ögonblick. När jag nyss
sa, att min uträkning var lika enkel som addition med
hela tal, så är det inte riktigt, inte alldeles riktigt. Jag
befann mig i ungefär samma situation som en
middags-lysten gentleman, när han slår sig ner vid bordet på en
restaurang med leveranskraftigt kök och ordnad
vinkällare — planerna på menuns exakta sammansättning,
rätternas ordning, vinernas årtal och temperatur, den
kulinariska avvägningen mellan entré, stekar och
mellanrätter... allt detta ilöt ännu en smula i konturerna. Men
ni kan ge er tusan på, gossar, att jag kände hur
detaljerna kristalierade ut sig och visste att gommen skulle
få just vad den längtade efter.

Vad anade väl jag om stafettlöpning före den där
lunchen med Biantiloo ? Platt intet. Ja, mina herrar
mullsorkar, i själva verket visste jag mindre än platt
intet. Förty jag trodde att de tävlande dårarna löpte
på styltor i stil med de strumpstickande käringarna i

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svidrott/1919/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free