Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150>
—■ God dag, miss Lilian, bockade Silverman. Tillåt
mig överlämna något som ... som ni önskat.
Så sträckte han fram påsen. Lilian tog den icke.
— Vad är det ? frågade hon bibliskt och kallt.
— En pu ... pudervippa.
— En pudervippa. Vad skall jag med den att göra?
Lilians röst var obarmhärtigt isig.
Högröd av förvirring stammade dagens hjälte några
obegripliga ord.
— Använd er pudervippa själv, käre herr Silverman,
rådde flickan vänligt. Ni ser så echaufferad ut...
Gus Silvermans sinnesnärvaro stod inte på höjd med
snabbheten i hans ben. Han svängde om på klacken och
gick - alltjämt med den lilla violetta papperspåsen i
högra nypan. I alla de närvarandes ögon företedde
denna påse just nu en förbluffande likhet med en korg.
Nåväl, mina herrar, så slutade den affären. Inte sannt,
det är onödigt att ge er del av stafettens hemlighet —
ni ha redan gissat den. Eller är det någon som inte vet,
att den lilla pjäsen är ihålig och att en dosa läppsmink
av den rätta sorten knappt är större än en tumnagel ?
Invirad i ett rätt förståndigt avfattat kärleksbrev,
alltsammans fasthållet med en aluminiumfjäder, kunde min
lilla present knappt ha fått en raskare befordran, eller hur?
Ser ni, gossar, Lilian saknade inte humor; skojet
tilltalade hennes känsla för det smålustiga — Silverman
löpande för brinnande livet med rivalens kärleksbrev. Jag
har sagt er det förut: det finns ingenting så farligt för
en karl som när flickan börjar skymta ett löjets
skimmer över hans stolta profil.
Och dessutom behövde tösen verkligen sin karmin.
Skål!
Illustratör: G. Lannmurk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
