Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
Många äro de framsteg, vårt bergsbruk och isynnerhet vår
järnhantering och ståltillverkning ha Sven Rinman att tacka för; många äro
de nya gruvor, han upptagit inom Sveriges landamären, många de
järnbruk och faktorier, vilkas anläggning han planlagt. Och trots sin
oförtrutna praktiska verksamhet, som var förbunden med vidsträckta och
ansträngande resor, fick han tid att nedlägga sina många rön och
erfarenheter i en rad värdefulla skrifter och avhandlingar. Hans största
bokverk är hans Bergverkslexikon, ett monumentalarbete, som jämte
lians "Järnets historia" intar en rangplats vid sidan av Emanuel
Sveden-borgs stora arbete om samma ämne och än i dag äger stort värde för
bergsvetenskapen. Men själv räknar han ej sina böcker som några
storverk — "sådanas utförande har icke fallit på min lott", säger han
helt anspråkslöst i sin levernesbeskrivning — utan kallar dem "små
barr, av en idkesam myra sammandragna". Men mycken glädje
bragte honom dessa "små barr". Att göra experiment och nya
upptäckter var hans livsluft, och hans förtjusning, när han lyckats, var
av samma rena, ofta naiva art som hans store samtidas Carl von
Linnés.
Efter hand bekläddes Rinman för sin ovanliga duglighets och
arbetsförmågas skull med den ena chefsposten efter den andra inom järn
tillverkningen. Mycken möda använde han på att söka förmå
bergsmännen till att lägga ned gruvor med dålig malm i och i stället taga
upp gruvor med god malm saml; genom samarbete med varandra vid
hyttorna åstadkomma en mera jämngod vara. Och ej sällan lyckades
han övervinna även det envisaste motstånd.
Under senare delen av 1700-talet gjordes inom den svenska
bergshanteringen upprepade men föga framgångsrika försök att använda
den från England kända "eld- och luftmaskinen" såsom
uppfordringsverk vid gruvorna. Ängmaskinen i egentlig mening gjorde sitt inträde
i den svenska gruvdriften 1804, då en sådan maskin införskrevs från
England för länspumpning av Dannemora gruvor.
Vid 1800-talets mitt förebådas storindustrialismens antågande inom
gruvdriften genom en mängd reformer, av vilka den mest
betydelsefulla var bruket av effektivare sprängämnen än krut, nämligen
spräng-olja och dynamit. Ungefär samtidigt började den mödosamma
borrningen för hand utbytas mot maskinborrning, vilken dock ej slog
allmänt igenom förrän i början av 1900-talet, då kraftfrågan löstes med
hjälp av elektrisk kraftöverföring.
- 15 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
