Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HJSTORIA —
Vasas regering. Han inkallade tyska smeder, vilka anlade
hammarsmedjor, där stångjärn tillverkades; och med lock och pock
sökte han förmå allmogen att övergå till detta mera lönande arbetssätt.
"Kunnen I själva smida edert järn i stänger", skriver han en gång, "så
haven I dubbelt större gagn därav än av det osmundsjärn, I hugga
plägen." Och Gud nåde den, soin landsfadern kom på med att smida
av "ont rött järn" eller på annat sätt framställa underhaltig vara! Se
hur det gick med ett par "stålbågesmeder" i Vadstena, som smitt
pilbågar så usla, att dessa efter ett par skott blevo "platt förlamade", och
det fast Hans Maj:t "fått dem dyrt nog betala"! Lika gärna "kunde
konungen hava kastat pengarna i träcken", som han skriver till
vederbörande fogde. Men nu ämnade han själv ta hand om de bägge
slarvarne. "Därföre", skriver han, "bjude Vi dig, att du tager de
stålbågesmeder vid halsen och skickar dem välförvarade upp till Vår
befallningsman uppå Stockholm och lagar så, att ali deras redskap följer
med hit upp. Vilje Vi sedan försöka låta, om de icke kunna eller skola
göra Oss bättre arbete här uppe, än de där nere nu gjort hava." Med
smederna vid Dannemora •— "de bierhalsar och dryckesbröder vid
Dannemora", som landsfadern kallade dem — hade han också mycket
besvär på grund av deras osläckeliga öltörst.
Stångjärnssmidet tog emellertid full fart egentligen först på Karl IX:s
tid genom hans anläggningar av kronobruk, särskilt i Värmlands forna
obygder. Därmed nåddes även avlägsna landsändar av de stora
förbättringarna inom den kontinentala järnindustrien. Konungens
föredöme och maningar till bergsmännen att följa hans eget exempel buro
också frukt i anläggningar av en mängd privata stångjärnssmedjor även
utanför Bergslagen, särskilt där det fanns vattenkraft och god tillgång
på skog att köla av, ävensom i närheten av köpkraftiga städer med
borgare, som hade kapital att lägga ned på bruksanläggningar. En stor del
av järnet bearbetades alltjämt inom landet till redskap, från spik upp till
plogar och ugnar samt vapen, såsom värjor, bössor och harnesk. Allt
som allt genomgick järn- och metallförädlingen nu en utveckling, som
i betydelse är jämförlig med de tyska gruvbrytningsmetodernas
överflyttning till Sverige på 1200-talet.
På Gustav Adolfs tid tog detta uppsving rent storindustriella
dimensioner. De ständiga krigen och framstegen på det militära området förde
nämligen med sig ett ökat behov av vapen och ammunition, vilket
verkade kraftigt stimulerande på vår järn- och metallindustri. Det behövliga
kapitalet för en industriell utveckling i stort kom från utlandet, från den
2
— 17 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
