Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industrien och folkförsörjningen. Av professor Sven Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIEN OCH FOLKFÖRSÖRJNINGEN -
åren omöjlig. Jämföra vi åter åren 1913 och 1924, så finna vi, att
arbetareantalet växt från 68 000 till nära 75 000.
Skall denna ökning komma att fortfara, eller skall den förbytas i en
minskning? Detta är en av de viktigaste ekonomiska frågorna i vårt
land, men svaret härpå tillkommer det ej oss att giva i detta samband.
Den saken beror på skogarnas avkastning, och det är något som redan
berörts i ett föregående kapitel av denna bok. Vad vi här skola fråga
oss är hur industrien lyckats utnyttja de råvarutillgångar som funnits
och finnas. Svaret härpå kan ej bli annat än att den lyckats
synnerligen väl härmed. Genom storartade transportanordningar
(flottlederna), genom ständigt förbättrad teknik och organisation och genom
en tillfredsställande försäljningspolitik ha vi kommit så långt, att
praktiskt taget alla våra skogstillgångar kunna ekonomiskt utnyttjas.
Förädlingen har även drivits längre än man skulle hava väntat på förhand.
Särskilt gäller detta vår pappersindustri. Eftersom trämassa vanligen
är tullfri men papper belagt med hög tull, så skulle det kunna tyckas
att man i utlandet alltid skulle finna det förmånligast att köpa vår
massa och göra papperet själv. Genom hög kvalitet och genomförd
specialisering hava vi emellertid icke dess mindre kunnat skapa en
betydande exportindustri i papper och papp.
Att våra skogar så fullständigt kunnat utnyttjas av industrien är av
en alldeles särskild betydelse på grund av den stora roll, som
skogsprodukterna spela i vår utrikeshandel. De dominera nämligen
fullständigt vår export, i det att de utgöra över hälften av densamma. Och
deras betydelse är i själva verket vida större än vad även denna siffra
ger vid handen. Det är nämligen skogsprodukterna, som representera
vår enda verkliga nettoexport. På alla andra områden, där vi
hava en export, hava vi nämligen tillika en ungefär lika stor import. Vi
exportera exempelvis en del lantbruksprodukter i form av fläsk, smör
etc., men vi införa ännu mer i form av brödsäd, kraftfoder och dylikt.
Vi exportera järnmalm, men vi måste införa andra malmer eller
produkter därav, såsom koppar, tenn, bly o. s. v. Vi utföra mycket
maskiner, men vi införa ungefär lika mycket. Något större netto
uppstår endast på skogsprodukternas område. Det är för dem vi
köpa de utländska produkter, som vi ej kunna avvara och som vi ej
själva frambringa: stenkol, olja, kolonialvaror, ull, bomull m. m. Det
är skogsprodukterna, som bilda ryggraden i vår utrikeshandel.
Även järnet ger emellertid något överskott, fast mindre. Här har
naturen försett oss med ofantliga förråd av malm. Tyvärr glömde den
— 75 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
