Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
Vidare är att märka de betydelsefulla strävanden till självhjälp genom
kooperativ verksamhet samt genom understöd vid sjukdom och
arbetslöshet, vilka sprungit fram ur eller främjats av arbetarnas egna
sammanslutningar.
Slutligen och icke minst har utvecklingen befordrats av individuella
initiativ från en lång rad av framsynta och ansvarskännande
arbetsgivare.
Det värn mot ekonomiska olyckor samt skydd för hälsa och
arbetsförmåga, som vunnits genom åtgärder från dessa skilda håll, är dock
blott ett moment i industriens arbetareförhållanden. Ett annat sådant
och detta av primär betydelse är arbetslönen.
Medan i förstnämnda hänseenden utvecklingen i väsentlig mån är
knuten vid andra faktorer än de ekonomiska, så bestämmes däremot
arbetslönens läge mycket påtagligt av kända ekonomiska lagar, framför
allt lagen om tillgång och efterfrågan. Blott en ringa marginal finnes
för ingrepp från andra håll, vare sig av staten, av olika
sammanslutningar eller av enskilda arbetsgivare eller arbetare.
Med beaktande av det samband, som arbetarförhållandena sålunda
ha med rent materiella faktorer och med faktorer av högre art, skola
härnedan först beröras de svenska industriarbetarnas lönevillkor,
vidare de insatser av skilda slag, som gjorts för att trygga
arbetarklassens levnadsvillkor och slutligen vad som särskilt åtgjorts för att
intellektuellt och etiskt höja denna klass.
Industriarbetarnas lönevillkor.
Enligt av Socialstyrelsen samlade uppgifter utgjorde år 1924
genomsnittliga arbetsförtjänsten för vuxna manliga arbetare inom industri,
handel och samfärdsel 2 592 kr. och för kvinnliga arbetare 1 519 kr.
Därvid växlade talen för manliga arbetare från 1 975 kr. (glasindustri)
upp till 3 895 kr. (målarverkstäder). En lägre årsinkomst än nämnda
minimisiffra redovisas visserligen för torvindustri och stenhuggerier,
men arbetstiden för dessas arbetare är som bekant särskilt oregelbunden
samt utnyttjas till avsevärd del inom lantbruk och andra yrken.
Inom de angivna gränserna för arbetsinkomsten märker man en
tydlig skillnad emellan exportindustriernas och de för den inhemska
marknaden arbetande industriernas förmåga att betala arbetslöner.
Typiska exportindustrier, såsom järn-, sågverks-, pappersmasse-,
pappers- och tändsticksindustrierna, bilda en grupp för sig med årliga
~ 101 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
