Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
också förslag om vissa skyddsanordningar och om inrättande av en
yrkesinspektion. Dessa förslag ledde först senare, år 1889, till resultat,
men efter den tiden har varje nytt årtionde medfört betydande
utvidgningar av skyddslagstiftningen. Den centrala platsen i denna
lagstiftning intar 1912 års arbetarskyddslag med bestämmelser till
förekommande av olycksfall och ohälsa i arbetet samt om sysselsättande av
minderåriga och kvinnor. År 1919 tillkom en hel grupp av sociala
lagar, särskilt rörande begränsning av arbetstiden inom olika näringar.
Alltjämt gälla också en del författningar av något äldre datum, som
helt eller delvis avse arbetarskydd. Sådana äro gruvstadgan,
giftstadgan och lagen om förbud mot kvinnors arbete nattetid inom industrien.
Tillsynen över efterlevnaden av dessa lagar och förordningar
tillkommer väsentligen statens yrkesinspektion, som till chefsmyndighet
har Socialstyrelsen. Vid sidan av yrkesinspektionen arbeta åtskilliga
specialinspektörer, vilka därjämte ha åligganden utom arbetarskyddets
egentliga områden. Sådana specialinspektörer äro bergmästarna för
gruvarbetet, de elektriska inspektörerna och sprängämnesinspektören.
De nyss omnämnda arbetstidslagarna äro av annan art än övriga
stadganden om arbetarskydd. De avse egentligen icke att värna emot i
hygieniskt avseende skadliga verkningar av för lång arbetstid. Under
utvecklingens gång hade man, redan innan dessa lagar kommo till, nått
fram till arbetstider, som icke kunde fysiskt skada arbetarna.
Arbetstidslagarna bäras upp av etiska och politiska krav. Redan den store
engelske människovännen Robert Owen gjorde vid nittonde
århundradets början gällande, att fabriksarbetarna ej borde bindas vid sin
arbetsplats längre än åtta timmar dagligen, om de skulle kunna ägna
nödig tid åt andlig utveckling, åt hem och familj. Detta lösensord togo
Europas socialdemokrater till sitt, när de på 1880-talet började känna
sig som en politisk maktfaktor. För åttatimmarsdagen demonstrerade
hela den organiserade arbetarklassen den första maj år efter år. I den
mån industriarbetarnas deltagande i facklig och politisk
föreningsverksamhet kom att ta alltmera tid i anspråk, fick kravet på minskad
arbetstid också praktisk betydelse för dem —- åtskilligt utöver vad
Robert Owen på sin tid tänkt. En ostörd fortgång av den utveckling, som
tidigare reducerat de förut långa arbetstiderna till ganska måttliga
timantal, skulle troligen inom något årtionde ha utan lagbud lett till en
rätt allmänt överenskommen åttatimmarsdag. Under den politiska oron
omkring världskrigets slut fick emellertid kravet på en lagstadgad
arbetstidsbegränsning starkare eftertryck än tillförene. Detta gällde för
~ 110 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
