- Project Runeberg -  Sveriges industri /
118

(1936) [MARC] - Tema: Statistics, Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Sveriges malmtillgångar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING

räckt, nämligen Skelleftefältet, med uteslutande
sulfid-malmer, och slutligen längst i norr det lappländska
järnmalmsområdet.

Bergslagen, i den betydelse namnet i detta sammanhang
tages, omfattar östra Värmland, större delen av Västmanland, södra
Dalarna, delar av Gästrikland och Uppland. Fyndigheter, som på
grund av sin likartade natur kunna betraktas såsom utposter för
detta område, finnas sydligare, såsom i Närke, Södermanland och
Östergötland. Området omfattar de järnmalmsfyndigheter, på vilka
vår inhemska järnindustri är baserad, och bidrager därjämte
väsentligt till vår export av järnmalm. Det är vidare ganska rikt på
sulfidmalmer. Dessa sistnämnda hava emellertid under gångna
århundraden blivit jämförelsevis hårt anlitade, varför de tillgångar,
som nu äga aktualitet, äro i huvudsak sådana, som fordom av
tekniska skäl icke kunde tillgodogöras, eller — såsom svavelkis — icke
utnyttjades i proportion till malmtillgångens storlek.

Samtliga malmfyndigheter ligga i den del av det mellansvenska
urberget, som sammanfattas under benämningen leptitformationen.
Denna formations dominerande led, leptiterna, äro finkorniga
bergarter, som i stor utsträckning kunnat visas vara vulkaniska
ytberg-arter. Ställvis, såsom i Södermanland, föreligger dock formationen
nu i en grövre, gnejsartad utbildning.1 De granitområden, som
upptaga de största arealerna inom denna malmprovins, äro däremot
ej malmförande.

Ur praktisk synpunkt kunna de mellansvenska järnmalmerna
först och främst indelas i en fosforfattig och en fosforrik grupp.
Malmer tillhörande den förra gruppen ha arbetats sedan
medeltiden och utgöra fortfarande råmaterialet för den inhemska
framställningen av järn och stål för kvalitetsändamål. I viss
utsträckning äro hithörande malmer också föremål för export. Den andra
gruppens malmer åter, som av tekniska skäl icke på allvar kommo
under arbete förrän mot slutet av 1800-talet, gå i främsta rummet
på export, men äro även de föremål för inhemsk förädling.

Fyndigheterna av fosfor fattiga malmer äro i allmänhet
jämförelsevis små, om man mäter med världsindustriens mått. Deras

118

1 På grund av svårigheten att kvantitativt fastställa utbredningen av dylika
bergarter bland gnejserna är kartans framställning beträffande Södermanland
något schematiserad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:26:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svind36/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free