Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Metall- och maskinindustri - Varvsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALL- OCH MASKININDUSTRI
Varvsindustri
I skeppsbyggeriet inträdde vid början av 1800-talet en ny epok
i och med att järn och stål började användas som byggnadsmaterial
samt ångan utnyttjas som drivkraft. Det första större järnfartyget
byggdes 1818 i Edinburgh. Sedan den av svensken John Ericsson
uppfunna propellern på 1830-talet börjat ersätta skovelhjulen och
sedan maskiner och pannor blivit driftsäkrare, var också
ångfartygens framgång tryggad. Byggandet av segelfartyg har därefter
småningom gått tillbaka, samtidigt som ångfartygs- och under senare
åren även motorfartygsproduktionen vuxit i omfattning.
I Sverige tillgodosågs under träfartygens tid praktiskt taget hela
tonnagebehovet genom inhemskt skeppsbyggeri. Sedan mitten av
1800-talet — då man mera allmänt börjat övergå till järn- och
stålfartyg — kom emellertid det svenska skeppsbyggeriet att i viss mån
sjunka tillbaka, en avmattningsperiod som, med avbrott för ett
tillfälligt uppsving under 1870-talet, sträckte sig ända fram till
början av innevarande århundrade. Kvalitativt har väl
skeppsbyggeriet alltid stått högt i vårt land, men dels på grund härav och dels
på grund av den ringa omsättningen blevo
framställningskostnaderna höga och konkurrensförmågan svag. Av ganska stor
betydelse voro alltjämt nybyggnaderna för örlogsflottan, vilka mången
gån g lämnat skeppsbyggeriet det behövliga stödet för fortsatt
verksamhet.
Sedan sekelskiftet har den svenska varvsindustrien undergått en
stark utveckling beträffande såväl produktionsförmåga som
utrustning och arbetsmetoder. Efter öppnandet av svenska
transoceana linjer år 1904 vaknade intresset för inhemskt
fartygsbyggande, och åren närmast före världskrigets utbrott hade denna
industri vuxit sig så stark, att flera svenska varv byggde
såväl last- som passagerarfartyg av ansenliga dimensioner ej
endast för svenska rederiers räkning utan även till ryska,
norska, franska och tyska beställare. På visst sätt banbrytande voro
för sin tid de vid Lindholmens verkstad byggda stora fartygen,
212 ångfärjan »Konung Gustaf V» (1909) på 3 330 bruttoton och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
