- Project Runeberg -  Sveriges industri /
312

(1936) [MARC] - Tema: Statistics, Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Pappersmasse- och pappersindustri - Pappersmassetillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSMASSE- OCH PAPPERSINDUSTRI

På grund av ovan anförda olägenheter hos den mekaniska massan
kunde denna icke anses som en fullgod ersättare för lump vid
framställning av sådana pappersslag, på vilka stora krav ställas på
beständighet och styrka. Vid det fortsatta sökandet efter bättre substitut
för lumpen strävade man att med hjälp av olika kemikalier finna
en väg att sönderdela träet, så att de av cellulosa bestående
fibrerna kunde oskadade frigöras och i erforderlig grad befrias från
lignin. Dessa försök kröntes också slutligen med framgång och
ledde till utarbetandet av de tillverkningsmetoder, som benämnas
sulfit-, sulfat- och sodaprocesserna.

Därigenom att vid dessa s. k. kemiska tillverkningsmetoder
ligninerna och övriga beståndsdelar utom cellulosan i större eller
mindre grad avlägsnas blir givetvis också utbytet av slutprodukten
i förhållande till den använda trämängden väsentligt mindre än vid
den mekaniska metoden, där praktiskt taget alla dessa beståndsdelar
kvarstanna i slutprodukten. På grund härav blir framställningen
av kemisk massa avsevärt dyrare, frånsett det förhållandet att de
kemiska processerna i sig själva medföra dyrbarare anläggningar
och större fabrikationskostnader. Å andra sidan kunna vissa
återvinningar göras genom utnyttjande av värdefulla biprodukter.

En svensk ingenjör, C. D. Ekman, var den förste som — år 1872
vid Bergvik i Hälsingland — praktiskt lyckades tillämpa det s. k.
sulfitförfarandet. Denna metod består i att ved av gran
kokas under tryck i en lösning av kalciumbisulfit och
svavelsyrlighet. Härvid erhålles en jämförelsevis vit massa, vars styrka och
egenskaper bli beroende på huru långt kokningen av veden
drives. För användning till tidningspapper, som vanligtvis
innehåller c:a 20 à 25 % sulfitmassa och resten mekanisk massa,
samt starkt sulfitomslagspapper, där kravet på vithet ej är så stort,
kokas veden under kortare tid och massan blekes ej. Sulfitmassa
av detta slag benämnes stark sulfitmassa. Sådan sulfitmassa,
som är avsedd att användas för finare papperskvaliteter, såsom
skrivpapper och bokpapper, där högre anspråk ställas på vithet och
beständighet, framställes genom att kokningstiden förlänges. På
detta sätt framställd sulfitmassa (lättblekande eller b 1 e
k-b a r massa) erhåller genom blekning en hög grad av vithet. Om
blekningen äger rum i massafabriken, benämnes massan blekt
312 sulfit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:26:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svind36/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free