Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hviskning. Dikt af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stolta dikten lät sin byssosskrud
till golfvet falla, steg i badet fager.
Kring onyxkaret hördes flöjters ljud,
och rundt om rummet steg en dimblå dager.
Men röster hördes ofvan dimblå sky
med sakta hviskning: Till naturen fly,
där badar än vid landtlig kvarn,
vid knotigt pilträds rötter
den enkla Visan, bygdens barn,
i dammen nakna fotter.
Den stolta dikten sade: Föga bryr
mig dagens kif, där pöbelns sorl sig blandar,
jag föddes ej för stundens småbestyr,
mitt sällskap är med seklens stora andar.
Då ljöd en hviskning: Intet konstnärsgry
ett folk förutan! Till naturen fly,
där är ett stilla välbehag,
där spirar kraft i hågen
och folkets goda hjärtelag
slår ut som sommarrågen.
Den stolta dikten sade: Trånga band
mitt fria snille än ej snört på färden,
en snäckas hus är hennes fosterland,
en konstnärs enda fosterland är världen.
Men samma hviskning hördes, ständigt ny,
som djupa suckar: Till naturen fly,
där trifs det lugn i granars skygd,
som världens flärd ej skådar,
och där vid hem och fosterbygd
du knyts med tusen trådar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
