Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När konungamördarne bekände. Ett hundraårsminne af Gustaf Björlin. Med en vignett af Carl Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast, att han med säkerhet igenkände pistolerna för att
vara desamma, som han för icke länge sedan reparerat,
hvarvid en af dem försetts med ny stock. Wahlberg var
hans gamle fosterfar och mästare, och han lade alltid märke
till dennes tillverkning. — När allt kommer omkring, och
små orsaker pröfvas med de stora, var kanske detta just
den egentliga orsaken till att ägaren så lätt blef upptäckt. —
Hvem denne var, ville dock Kauffman i början icke omtala.
Det var en adelsman och därmed punkt. Om han yppade
hans namn, sade han, skulle han säkerligen råka i äfventyr
och obehagligheter. Men Liljensparre, som själf ledde
förhöret, släppte honom icke så lätt. Och slutligen måste
han ut med namnet; det var kapten Ankarström. Kauffman
hade känt honom ända från sin barndom, då han bott som
lärling i Wåhlbergs hus vid Rännarbanan. I slutet af januari
hade Ankarström en dag inkommit på verkstaden och lämnat
pistolerna åt en gesäll, med begäran att de snart måtte göras
färdiga, då han ville hafva dem med sig på resan till
riksdagen i Gäfle. Men vid samma tid dog stockmakaren och,
när han kom för att hämta dem, hade de därför icke kunnat
repareras. Ankarström tog saken lugnt och förklarade sig
nöjd med löftet, att de säkert skulle vara i ordning vid hans
återkomst från riksdagen. Men framför allt skulle Kauffman
laga dem sä, att de icke klickade.
Vid dessa märkliga upplysningar erinrade sig
Liljensparre, att Ankarströms namn fanns på listan öfver dem,
som bevistat maskeraden, att han genast fattat vissa
misstankar mot honom, hvarför han äfven tilltalat honom. Under
det korta samtalet hade han funnit honom något tryckt och
nedslagen, såsom ock capitainen klappat herr lagmannen
på sidan, då herr lagmannen tillsagt honom få bortgå».
Af förekommen anledning sändes därför polisbetjäning
till sjökaptenen Fernströms gård på Gamla
Kungsholms-brogatan (n:r 28 efter nuvarande nummerordning) där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
