Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alice. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta på veka, gounodska modulationer, en österrikisk
snobb, en äkta Wiener-Gigerl, som var ögonblicksfotograf
och sökte göra sina rivaler omöjliga genom att föreviga
dem i oförberedda och löjliga ställningar. Det var vidare
de tre bröderna Oliveira från Lissabon, alla tre liknande
»gubben i flaskan» på marknaderna, svartmuskiga, små och
hetlefrade. Men första fiolen i denna krets spelade utan
all fråga baron Terkow, en tysk skogstjänsteman. Det var
typen för en german, blond och högväxt med blå ögon
och guldkrusigt skägg och jägarlifvets solbrända käckhet
öfver hela sin gestalt.
Alla dessa svärmade kring grefvinnan. De gjorde
utflykter med henne, drucko five 0clock tea i hennes salonger,
och när hon kom ner till måltiderna, senare än alla de
andra gästerna i hotellet, uppstod en formlig täflingsstrid
om gunsten att få kyssa hennes hand. För min del
iakttog jag en tillbakadragen hållning, ehuru jag hade den af
många afundade förmånen att vid bordet vara placerad
midt emot grefvinnan Hortense. Jag har alltför mycket
lefvat kurortslif för att icke hafva fått leda vid dylika tomma
och pinsamma intriger och har dessutom en gammal,
bortkommen ungkarls förmåga att komma på sned i dylika
affärer och mot min vilja stå och hålla ljuset åt min
med-täflare. Men just denna tillbakadragenhet tycktes egga
grefvinnan Hortense. Helt säkert hade hon knappast lagt
märke till mig, om jag med detsamma inmönstrat mig
bland hennes beundrare, men det att hon icke fann mig
bland dem plågade henne med denna sjukliga rädsla för
ålderdom och förvissning, som hon erfor, så snart någon
hyllning brast. Hon tycktes hafva beslutat att vinna mig,
och dag för dag gled jag mot min vilja mer och mer ut
på kurtisens glattis. Det var öfver hennes stela skönhet,
som stod sin undergång så nära, ett spotskt leende, liksom
en gäckande medvetenhet om alla en mans sjukaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
