Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Ehrensvärd såsom tecknare. Af Karl Warburg. Med 19 teckningar af K. A. Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess verkan. Men denna öfverdrift skall äga en »spets»,
en point, en kvickhet, för att vara äkta.
Hvad är det nu i Ehrensvärds skriftställarlynne som
mest framträder, om icke å ena sidan det paradoxala, d. v. s.
det öfverdrifna, å andra sidan det kvicka, eller nätt upp
de egenskaper, som karikatyren kräfver.
Lustigt nog skrifver hans vä,, kammarrådet Gedda,
med hvilken han brefväxlade om sitt filosofiska system:
»Hvad åter grefvens system angår, så har jag visserligen
intet tagit det för annat än karikatyrer hittills, och alla
systemer blifva aldrig mer än karikatyrer, men det är just
i karikatyren man vill hafva de essentiella, de karakteristiska
dragen riktiga.»
Ja, man vill i karikatyren hafva de essentiella, de
karakteristiska dragen, men man vill ha dem framhållna med
öfverdrift, för att de må framkalla afsedd komisk verkan.
Von Beskow har i en otryckt biografi (befintlig i Kungl.
biblioteket och väl att skilja från hans »litterärhistoriska
bidrag» Karl August Ehrensvärd, som vann pris i
Vitterhetsakademien 1834) sökt häfda den satsen, att man med orätt
benämnt Ehrensvärds teckningar »karikatyrer».
Beskow skrifver:
»Denna benämning är lika förfelad, som då man kallade
Bell-mans sånger »roliga supvisor». Ehrensvärd gjorde aldrig
karikatyrer. Han var skizzist, i den mening som Goethe definierar detta ord,
och däraf förklaras lätteligen, att han ej blef något annat och icke
utbildade sig till ett konstnärskap, som var oförenligt med
elemen-terna af hans snille. Han ägde en öfvervägande inbillningskraft,
uppfinningsgåfva och kvickhet men icke motsvarande tålamod och
ihärdighet för att bilda fullfärdiga konststycken. Skizzisten uttrycker
med få streck en mängd idéer; han älskar det poetiska, stundom
fantastiska, och om han därigenom icke sällan öfverdrifver uttrycket,
blir han däremot aldrig vek eller betydelselös; han afser ej i främsta
rummet skönhetskänslans tillfredsställande, han talar direkt till själen.
Genom en halft beslöjad, ofta symbolisk framställning sätter han
åskådarnes egen inbillningskraft i rörelse, och man ser i hans ritning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
