Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Egron Lundgrens litterära och artistiska kvarlåtenskap - Själfbiografiska fragment. Af Egron Lundgren. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smeder, mörker och skimmer och sken, det var en värld
för sig själf. Man kunde tycka sig vara hemma hos Pluto
eller Vulkanus. Omgifningarna voro mera leende, med en
lefnadslustig befolkning och ofta nog dans och fläng och
historier i stugorna. Jag kan icke säga annat, än att jag
där ibland var med om många vimmelkantiga upptåg.
Parken är stor och vacker med många små tempel,
eremitager, mosshyddor och krypin, förrädiska grottor invid
broar och bryggor och kanaler under lummiga träd,
doftande granar och sömniga hängbjörkar. Midsommartiden
eller i månskenet efter höbärgningen var det så förtjusande
där, att man ibland riktigt kunde tro sig vara ett troll
ibland älfvor. Jag minns, hur jag målade Wetterstedts och
De Geers vapen att sättas upp på majstången emellan
förgyllda ägg och blåklintskransar. Jag minns de ljusa
nätterna, när vi rodde ut med flickorna till holmarna för att
plocka pors och blommor, allt för majstången, men jag
har glömt, hur mycket vi hade med oss hem mot morgonen.
Sagor om gastar och tomtar berättades i kapp, och vår
bredaxlade Olle, som högg ved åt oss, trodde just så mycket
på näcken som på prosten. Men vintertiden foro vi till
gamla Risinge kyrka med hö i släden och bjällror på
hasten, i en varm kapprock och med tjocka ullvantar —
kyrkan full med bönder, freskomålningar, i taket hin håle
m. m. och på predikstolen komministern. Eller åkte vi
ut på isen på sjön Glan och sågo på, hur bondelaget
fiskade och drog not, där det nog kunde hända, att vi träffade
fältväbeln, som tog oss till Eklund och gaf oss varm punsch
framför en god eldbrasa. Finspång ägdes på den tiden
af excellensen Wetterstedt. Vid ett tillfälle var det bal och
gästabud på slottet med societetsteater. Jag kommer icke
mer ihåg, hvilka pjeser som spelades — endast att jag var
utklädd till betjänt och hade att säga två eller tre ord;
den enda gång jag någonsin uppträdt på scenen. Oran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
